Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Efter det år som gått är den dagen mer behövd än på mycket länge. Det gångna året har
präglats av en fullkomligt skogstokig amerikans president som inte räds att kränka varje del
av allt som någonsin varit folkrätt. Det har präglats av en alltmer samlad borgerlig. En
borgerlighet som mer oförskräckt än på länge återigen kommer med sina fräscha förslag på att
sänka sjukersättning, a-kassan och jo just ja… sänka skatten för de rikaste. Året har också
präglats av ett hejdlöst och oärligt mediadrev mot vänsterpartiet, Ung Vänster och alla andra
som vågat kräva förändring. I sådana tider är denna dagen av gemenskap och solidaritet – av
fest och demonstrationer mer välkommen än på länge.
Den här dagen av hopp och segervisshet behövs när en amerikansk president inte räds att
kränka varje del av den internationella folkrätten. När en amerikansk president ger sig sig
själv och världens enda kvarvarande supermakt rätt att avsätta och tillsätta regeringar, stifta
internationella lagar och bryta dem. När en amerikansk president låter sina trupper intervenera
varhelst i världen det gynnar det egna intresset. För ett år sedan fick vi höra att kriget var slut.
Val utlystes och hölls, ockupationen sades vara över. Ändå får vi nästan dagligen rapporter
om nya övergrepp mot den irakiska befolkningen. Yankees – go home!
De säger att vi inte har råd. Pengar är slut. Nu måste det skäras. De sjuka är för dyra. De som
kräver vård är för dyra. De som kräver utbildning är för dyra. De säger att vi inte längre har
råd. De snackar skit. Sanningen är att de inte vill vara med och betala.
De vill behålla sina miljonlöner, och sina feta fallskärmar. De vill behålla sina miljardvinster.
Cocktailpartyn, lustyachter, lyxvillor och sportbilar kostar trots allt en del pengar. För dem
går deras rätt till ett liv i lyx före vår rätt till vård, skola och trygghet. Och får de inte som de
vill hotar de med att flytta utomlands.
Till dessa herrar har jag bara en sak att säga – dra! Vi har inte bett om att få betala era
fallskärmar. Vi har inte bett om att få föda er. Och vi har verkligen inte bett om att få ert
översitteri i ansiktet varje dag. Passar det inte så dra. Ni kommer inte vara saknade. Men en
sak ska ni veta. De rikedomar som vi slitit ihop genom hårt arbete tar ni inte med er.
Samtidigt som dessa herrar gör allt som står i deras makt för att smita från sina skatter har
dessutom mage att anklaga sjuka och utslitna för bidragsfusk. De som under 1990-talet
tvingades göra två personers arbete i vården och i skolan för att maktens herrar inte längre
ville vara med och betala får nu skulden. Nu när deras ryggar har krökts en gång för många.
Nu när deras ork har tagit slut. Då ska de dessutom kallas bidragsfuskar av de som plundrat
och skördat för att få så fallskärmar och avgångsvederlag i miljardstorlek. Återigen. Om det
inte passar att solidariskt vara med och betala för en generell välfärd som är lika för alla så
dra. Res och kom aldrig åter.
Den 14 september 2003 gav vi makteliten en folklig käftsmäll. Med bred marginal sa folket
nej till EMU. Vi gjorde det för demokratin, självständigheten och för välfärden. Nu väntar
nästa strid. Den maktelit som förödmjukad tvingades se nederlaget den 14 september 2003 har
nämligen inte lärt sin läxa. Nu återkommer de med en konstitution för EU som för över mer
makt till EU. En konstitution som tydligare skriver in nyliberlismen som grundlag. En
konstitution som slår fast att EU ska ha en egen armé som på amerikanskt manér ska kunna
resa runt och leka kolonialism med de stora grabbarna.
När kampanjen för en folkomröstning om konstitutionen i våras lämnande in över 120 000
namnunderskrifter för en folkomröstning möttes det kyla från statsminister Göran Persson.
Han minns vad som händer när man frågar folket. Han minns risken för att folket tycker ”fel”.
Kamrater. Den 14 september 2003 gavs makteliten en folklig käftsmäll. Uppenbarligen var
det inte tillräckligt. Nu fortsätter striden. Fortsätt samla namn, fortsätt skriva insändare och
fortsätt ställa makteliten mot väggen.
Vi ska ha vår folkomröstning om konstitutionen och vi ska vinna. Vi ska återigen bada i
fonänerna!
Kamrater!
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män, just för att de är kvinnor. Kvinnor våldtas
fortfarande i sina egna hem av sina egna makar, fäder, bröder och vänner. Kvinnor utnyttjas
fortfarande till sexhandel. Kvinnor har fortfarande varken hela lönen eller halva makten. Det
har varit många ord. Mycket vackert tal om feminism och kvinnofrigörelse. Det har varit
betydligt mindre handling. Det är dags för en feministisk revolution. Vägra acceptera
kvinnolöner, vägra acceptera mindre makt på grund av kön.
Till alla tjejer och kvinnor här. Gå en kurs i feministiskt självförsvar. Och nästa gång en man
försöker trampa på er – slå tillbaka. Det är slut på vackra ord – det är dags för handling.
Kamrater!
Ett nytt år av kamp börjar här idag. Ett år av kamp för lika rättigheter oavsett kön. Ett år av
kamp för en folkomröstning om EU:s konstitution. Ett år av kamp mot en alltmer formerad
och stridslysten borgerlighet. Det är dagar som denna som vi återigen får hoppet och styrkan.
Då vi ser att vi inte är ensamma. När miljontals människor världen över demonstrerar under
samma krav som vi. Det ligger ett år av kamp framför oss och den kampen kommer inte alltid
bli lätt. Vi kommer att bli trötta. Vi kommer att känna oss ensamma. Det kommer många
gånger att kännas hopplöst. Minns då att du inte är ensam. Att du är en del av en
världsomspännande rörelse för jämlikhet och solidaritet, mot förtryck, krig och barbari.
Tillsammans kan vi, och ska vi segra.
Tack kamrater!

Uppdaterades: 18 maj 2005