•I juni 2009 ledde Ewa Björling en handelsdelegation till diktaturens Syrien. Efter resan skrev regeringen på sin hemsida om ”omfattande reformer av samhället” i Syrien, men inte något om förtrycket mot oppositionen. I delegationen ingick bland annat svenska Ericsson som lyckades sälja mobilsystemet Ranos, som regimen i Damaskus senare kunnat använda för att övervaka sin befolkning och spåra upp oppositionella. När EU i vintras diskuterade att införa sanktioner mot telekomsektorn i Syrien sa Sverige som enda land nej.

• I september 2009 ledde Ewa Björling en handelsdelegation till Libyen. Huvudsyftet var att förmå diktaturen att köpa övervakningssystem från svenska Rymdbolaget. Till SVT sa en av deltagarna efter resan att det var en ”liten guldruschstämning”. I pressmeddelandet inför resan lyfte man fram Libyens stora satsningar på infrastruktur, men inte ett kommatecken ägnades åt de omfattande brotten mot de mänskliga rättigheterna.

•2009 måste ha varit ett arbetsamt år för handelsministern, för nu avslöjas att hon även hann ta initiativ till ett tio år långt samarbete med diktaturen Saudi-Arabien för att kunna leverera bland annat övervakningssystem som hade ökat regimens möjligheter att övervaka sin egen befolkning.

Tyvärr kan listan göras mycket lång. Mellan oktober 2007 och september 2010 besökte handelsministern Nordafrika och Mellanöstern 26 gånger, bland annat Libyen, Egypten, Bahrain, Förenade Arabemiraten, Saudi-Arabien och Tunisien. Under samma tid gjorde hon ett besök i Latinamerika, två i Kina och två i Indien. Logiken är dunkel. Varför har handelsministern besökt Saudi-Arabien fler gånger än Sveriges två viktigaste exportmarknader Tyskland och Norge?

En rad diktaturer har fått glans och legitimitet genom att Sveriges handelsminister leende skakat hand med deras företrädare.

Så sent som i mars förra året var den syriske vice premiärministern i Stockholm och åt älg med Ewa Björling, ett besök som fick genomslag i regimvänlig media i Syrien, en fjäder i hatten för en allt mer ifrågasatt regim.

Direkt komiskt blir det därför när Björling i riksdagen påstått att revolterna i Nordafrika ”inte varit möjliga över huvud taget” utan hennes resor och det svenska näringslivets närvaro. Få demonstranter i Damaskus eller Manama håller nog med.

Retoriken känns samtidigt igen, det lät på samma sätt när Moderaterna motsatte sig inskränkningar i exporten till apartheidregimen i Sydafrika. De nya moderaterna försöker nu dölja de gamla moderaternas misstag och hävdar numera att man var emot apartheid. Men man har uppenbarligen inte lärt något av sina misstag. På samma sätt som Moderaternas motstånd mot handelsbojkotter mot Sydafrika på 80-talet spelade apartheidregimerna i händerna så innebär dagens moderatmärkta handelspolitik att frågor om demokrati och mänskliga rättigheter helt satts på undantag när svenska varor och tjänster ska säljas till vår tids värsta diktaturer.

Hans Linde,

Riksdagsledamot

och Utrikespolitisk talesperson (V)

Maria Chergui,

Kommunalråd (V)