Kamrater och mötesdeltagare första maj.
Jag vill börja mitt tal till er idag med en uppmaning. Vi behöver alla krafter som försvarar kommunernas verksamheter – våra gemensamt ägda och beslutade verksamheter. Kommunernas ekonomi måste stärkas. Det finns krafter som påstår att kommunerna har god ekonomi. Det finns andra krafter som försöker lura i oss att politikerna försnillar och reser upp alla pengar så att det är meningslöst att betala skatt. Min uppmaning till er är att i varje läge se bakom och argumentera emot dessa krafter. Var tredje kommun har fortfarande underskott i sin ekonomi. De som har budget i balans har tvingats göra stora nedskärningar. Det är klart man blir förvånad över regeringen – men sannerligen också över miljöpartiet. De deltar i att marknadsföra bilden att kommunernas ekonomi är ljus. Då ska det nu till exempel bli intressant att se hur pass god kommunernas ekonomi är, när det kommer till medlemmarna i Kommunalarbetarförbundet. Kommunal har som vanligt slitit hårt för sina lönekrav. Deras verklighet är att antingen få som svar från arbetsgivarsidan är att det saknas pengar. Eller att bli stoppade av sina egna i LO-borgen.

Kommunal tillsammans med andra vänsterkrafter har nu tvingat fram garantier för att vi ska minska löneskillnaderna. Att kommunerna ges ett ekonomiskt utrymme handlar alltså både om att kunna bedriva en verksamhet med god kvalité och att kunna höja kvinnors löner. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är omotiverade, osakliga, ovärdiga och fullständigt oacceptabla.

Kommunernas ekonomi måste också stärkas för att skapa de riktiga arbeten som behövs för att vi ska klara välfärden. Därför blir man ju så evinnerligt trött på denna ständiga uppdykande pigdebatt. Vi har nu dragit med den i 12 år. Och jag får en känsla av att den håller på att blossa upp igen. Jag ska nu göra en jämförelse mellan förslagen att skattesubventionera hushållsnära tjänster, alltså att återinföra pigor åt män och överklass, med att istället satsa på kommunernas ekonomi.

Finland införde pigsystemet för fyra år sedan, med avskräckande resultat. Pigavdraget har gett ca 3000 heltidstjänster och kostat staten cirka 830 miljoner kronor. Denna summa skulle i Sverige räcka till 3200 vårdbiträden på heltid i den offentliga sektorn. Det finska exemplet visar alltså att subventioneringen för det första inte skapar fler jobb. Den flyttar bara sysselsättningen från en sektor till en annan. Arbetskraften ska alltså tas från den offentliga sektorn och på så sätt hjälpa männen och överklassen att köpa sig fria från att ta reda på sin egen skit.

Det finska exemplet visar nämligen att den del av subventioneringen som använts till hushållsarbete i störst utsträckning utnyttjas av män i 40-årsåldern. Det innebär ju att lågavlönade kvinnor i Kommunal får gå in och ta den ekonomiska kostnaden för det hushållsarbete som männen vägrar att utföra. Män får städningen utförd på statens bekostnad! Ja ni hör ju själva. Jag säger  – Inga pigor till männen och överklassen! Istället ska vi naturligtvis fortsätta subventionera den offentliga sektorn.

Rätten till arbete är central för arbetarrörelsen. Att skapa låglönearbeten med tillfälliga eller osäkra anställningsvillkor är inte vägen att gå för att förverkliga denna rätt att bidra till samhället. En villkorslös anpasning till det internationella kapitalet, som inte längre behöver ta några lokala strider utan helt enkelt bara flytta, är också meningslöst. Vi måste ta strid  för rätten till arbete, skärpt arbetsrätt och internationell solidaritet istället för unken protektionism. Återanställ människor i offentliga arbeten som underhåller våra gemensamma tillgångar och bygger ut välfärden så att barngrupperna på dagis kan minska och de gamla få sin omsorg. Ta strid för vår rätt att beskatta de rekordhöga vinsterna i näringslivet. 2004 delades 165 miljarder ut till aktieägarna, vilket motsvarar 7.3 procent av BNP.

Den 1 januari nästa år läggs Utlänningsnämnden ner. Äntligen! Nu måste vi se till att det nya, mer rättssäkra systemet inte havererar redan från starten. Därför vill jag uppmana er att stödja det sk Påskuppropet som är ett intitiativ från Sveriges kristna råd. Den som stödjer Påskuppropet kräver en allmän ”amnesti” för asylsökande. Det gäller alla de som nekats asyl och därför gömmer sig, liksom de som överklagat avvisningsbeslut till Utlänningsnämnden och nu väntar på besked. Framför allt är det naturligtvis en humanitär inställning som ligger bakom kravet på allmän amnesti, eftersom den asylprocess vi har haft fram till nu tvingar människor att leva i ovisshet och skräck för avvisning under så lång tid. Sverige har ju i praktiken slutat följa FN:s flyktingkonvention. Men det handlar alltså också om att redan nu börja värna om det nya system som träder i kraft i och med att Utlänningsnämnden läggs ned den 1 januari nästa år. Den som stödjer Påskuppropet menar att det nya systemet inte ska börja med att behandla ett stort antal ärenden som hänger kvar från Utlänningsnämndens tid.

Regeringen måste ställas till svars för den tragedi man skapat. Det krav som så länge förts fram på rättssäkerhet i asylprocessen ska nu snart förhoppningsvis bli verklighet. Men vi kan inte, som regeringen, vägra se de människor som systemet misshandlat. Regeringen måste pressas i flyktingpolitiken. Påskuppropet är ett sätt. Namninsamlingen pågår till den 9 maj, det är hög tid för alla som vill stödja uppropet att göra en insats. Skriv ditt namn här idag och ta med en lista till din arbetsplats tilll nästa vecka också.

Ge alla de som tvingas gömma sig och alla de som väntat så länge chansen att återfå sitt människoovärde. Ge det nya rättsäkrade systemet en chans att fungera från start. Utlänningsnämnden överlämnade i veckan ett ärende som gäller en familj från Uzbekistan till regeringen för prövning. I familjen finns ett av de många barn som i väntan på uppehållstillstånd drabbats av uppgivenhetssymtom. Nu utgår vi från att detta innebär att regeringen tänker besluta att de barn som befinner sig i detta allvarliga tillstånd ska får stanna. Det är ett beslut som kommer i elfte timmen. Det är bråttom för de här barnen. Nu hoppas vi på det enda riktiga beslutet den här frågan i en i övrigt havererad asylpolitik.

Mötesdeltagare. Vänstermänniskor! Jag vill ta det här tillfälet i akt och vädja till er om ytterligare ett sorts motstånd. Jag vill vädja till er egen förmåga att stå emot de europeiska tendenserna till nynationalism. En nynationalism som också sträcker sig in i vänstern. En tro om att motståndet mot det internationella kapitalet i första hand utgörs av det nationella självstyret. Jag anser faktiskt att det finns partier i vänstergruppen i EU-parlamentet som präglas av gammal nattstånden kommunistisk nationalism. Men vi kan aldrig rädda miljön nationellt. Vi kan inte nå framgång om vi bara försöker mota arbetslösheten lokalt eller sätta emot det internationaliserade kapitalet nationellt. Låt oss inte gå i fällan att bli en vänster som gråter krokodiltårar över den försvinnande nationalstaten. Kan vi inte lova varandra att inte bli en del av geografiska maktblock som bekämpar varandra politiskt och bygger murar kring sig själva. Visst – högern måste mötas på hemmaplan. Men inte till priset av det vi nu ser utspela sig i vårt grannland Danmark.

Vi får hålla tungan rätt i mun, kamrater. En smutskastningskampanj mot den svenska välfärden pågår. Om resultatet blir det som smutskastarna önskar – en borgerligt regering – skulle takten öka i utförsäljningen av det offentliga öka dramatisk. Så låt ossför allt i världen försvara en av världens bästa föräldraförsäkringar, låt oss försvara världens mest utbyggda barnomsorg, låt oss försvara ett av världens bästa och mest öppna skolsystem, låt oss försvara ett av världens mest omfattande sociala skyddsnät och en internationellt sett stark arbetsrätt. Men låt oss inte göra det till priset av unken nationalism.

Arbetare i alla länder – förena er! Feminister i alla länder – förena er! Miljöaktivister i alla länder – förena er.

Människorättsaktivister i alla länder – förena er.

Tack kamrater!

Uppdaterades: 18 maj 2005