Månad: mars 2006

Rädslan att bli utsatt för övergrepp begränsar livsutrymmet för många kvinnor. Parker, gator och tunnlar upplevs som hotfulla miljöer som många undviker.
Feministiskt självförsvar är ett enkelt verktyg för att omvandla rädsla till styrka. Det bygger på mentalt, verbalt och fysiskt självförsvar för att kunna ta sig ur en hotfull situation.
Den som känner självförtroende och vet hur man kan försvara sig blir mindre rädd.

Därför kräver vänsterpartiet att alla gymnasieskolor skall erbjuda kurser i feministiskt självförsvar.
Män som hotar och misshandlar sin nuvarande eller före detta partner ska självklart gripas och ställas inför rätta.
Men utsatta kvinnor behöver också skydd och stöd och kunskaperna om mäns våld mot kvinnor måste öka.

Därför kräver vi:
– Att kvinnojourerna garanteras finansiering så att de slipper konkurrera med idrottsklubbar om föreningsbidrag.
– Att skyddat boende för hotade kvinnor och deras barn ska finnas i alla kommuner.
– Att kommuner, landsting och myndigheter ska ha handlingsplaner för hur man ska bekämpa mäns våld mot kvinnor och flickor.

Ska vi slippa rädslan måste också våldet tas på allvar och bekämpas.

Vänsterpartiet har krävt mer pengar till kommuner och landsting i statsbudgeten de senaste 4 åren. Tack vare det har exempelvis nedskärningar kunnat stoppas och utrymmet blivit större för att höja kvinnors löner.
Men vi vill satsa mycket mer på jobb och välfärd. För att kunna göra det måste vi bli fler och större!

Rösta på Vänsterpartiet den 17 September!

Är Vänsterpartiets förslag om 200 000 nya jobb i offentlig sektor verkligen realistiskt? Snabbfakta för den som vill tänka själv.
(Klicka på bilden för förstoring)

• 1990 fanns det 1,61 miljoner anställda i offentlig sektor.
Idag är det 1,33 miljoner. Alltså 280 000 färre anställda.
(Se diagram här ovanför)

• Vänsterpartiets förslag skulle innebära att vi nästan – men
bara nästan – kom tillbaka till samma antal anställda som
vi hade 1990.

• Vår samlade produktion (BNP/capita) uppgick 1990 till
205 000 kronor per invånare. Idag är vår samlade
produktion 260 000 kronor per invånare.

• Idag går storföretagen med rekordvinster, men istället för
att investera dem i nya jobb, ökar aktieutdelningarna.
Årets aktieutdelning beräknas uppgå till ofattbara
170 miljarder kronor.

• På två år (2002-2004) har VD-lönerna i de 100 största
industriföretagen ökat med 33%. Det är dom som brukar
kräva återhållsamhet av sina anställda.

• Mellanskillnaden mellan a-kassa och riktig lön för 200 000
offentliga jobb är ungefär 17 miljarder.

• Den borgerliga alliansen föreslår skattesänkningar på
80 miljarder de två första åren efter valet.

(Klicka på bilden för förstoring)

Vård och omsorg skall finansieras gemensamt och vara likvärdig för alla. Vi inom Vänsterpartiet motsätter oss bestämt de vinstdrivande vårdbolag som alltmer har tagit över driften av vård och omsorg i kommuner över hela landet. Vi ifrågasätter konsekvenserna av vinstuttag i verksamheter som till nästan nittio procent består av personalkostnader. Äldreomsorgen är en personalkrävande verksamhet, och vi vill erbjuda en god omvårdnad för brukarna med den personal som krävs. Ett privat företag som hävdar att de kan driva verksamheten till ett lägre pris, med samma kvalitet och som dessutom ska ha en egen vinst måste skära i utgifterna. Den senaste tidens debatt kring Eskilshems äldreboende visar tydligt att vår oro inför privatiseringen var befogad och att besparingarna handlar om personal.
Vård och omsorg ska fortsätta att utvecklas i kommunal verksamhet

Vård och omsorg skall finansieras gemensamt och vara likvärdig för alla. Vi inom Vänsterpartiet motsätter oss bestämt de vinstdrivande vårdbolag som alltmer har tagit över driften av vård och omsorg i kommuner över hela landet. Vi ifrågasätter konsekvenserna av vinstuttag i verksamheter som till nästan nittio procent består av personalkostnader. Äldreomsorgen är en personalkrävande verksamhet, och vi vill erbjuda en god omvårdnad för brukarna med den personal som krävs. Ett privat företag som hävdar att de kan driva verksamheten till ett lägre pris, med samma kvalitet och som dessutom ska ha en egen vinst måste skära i utgifterna. Den senaste tidens debatt kring Eskilshems äldreboende visar tydligt att vår oro inför privatiseringen var befogad och att besparingarna handlar om personal.

Om ett privat företag påstår sig kunna driva verksamheten med samma kvalitet som idag men med färre i personalen måste man fråga sig om kommunen är en ineffektiv organisation eller drivs av andra värden. I kommunen har vi politisk makt att arbeta för att fler ska erbjudas heltid och rimliga arbetsvillkor inom vård och omsorg. Vi gör det utan att ställa det i relation mot vinst. Med upphandling släpper nämnden makten över personalpolitiken. En minskning av personal i verksamheten men med samma bemanning på tider där många händer behövs måste betyda att man erbjuder arbetsscheman med många deltider och delade turer. Det är anställningsvillkor som kommunen som arbetsgivare uttryckligen strävar efter att komma ifrån. Den ofrivilliga deltidsarbetslösheten som drabbar främst kvinnor som arbetar i kvinnodominerade yrken är ett uttryck för bristen på jämställdhet i samhället.

Som politiker kan man i en upphandling vara med och forma det underlag med krav som vi tycker är viktiga i en verksamhet som Eskilshem. Konsekvensen blir ändå att politiken avsäger sig makten att styra de skattepengar som vi är valda att förvalta på ett demokratiskt sätt. Den demokratiska processen byts ut mot en juridisk och de politiska möjligheterna att styra minskar. Eftersom man skriver avtal med utövaren så binder man sig vid en kostnad för en ganska lång tid framöver oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Om kommunen skulle drabbas av en ekonomisk svacka och politiken tvingas att skära i andra verksamheter kan de privata hålla sig lugna med sina avtal och fortsätta plocka ut vinst. Det anser vi är orimligt. En annan negativ effekt är att kontinuiteten försämras då en ny upphandling ska ske med ett visst antal år emellan. Det innebär oro både för brukare och för personal då det är möjligt att utförare byts ut vid varje ny upphandling.

Vi inom Vänsterpartiet kan tänka oss alternativa driftsformer som komplement till de offentliga. Vi tror att kooperativ och ideella organisationer kan tillföra kvaliteter som ibland går utöver det kommunen har att erbjuda. Då handlar det om att brukarna får ett alternativ. I fallet Eskilshem är det en befintlig verksamhet som byter ekonomisk huvudman. Att låta skattepengar övergå i privata bolagsvinster anser vi är fel. Blir det pengar över i en offentligt finansierad verksamhet skall de gå tillbaka in i verksamheten.

Lagen om offentlig upphandling har stora brister som den ser ut idag. Lokalt förankrade kooperativ och icke vinstdrivande företag har inte samma möjligheter att ta sig in på marknaden som de stora vårdbolagen – bolag som har en samordnande ledning och struktur och kan pressa priserna. Upphandlingssystemet och den osäkerhet det skapar är en viktig förklaring till att den privat drivna vården i så hög grad koncentreras till ett fåtal stora vårdföretag. Erfarenheter från andra kommuner visar att föreningar och mindre aktörer inte klarar konkurrensen mot de stora bolagen. Man kan därför inte säga att det är en konkurrenssituation på marknaden som leder till verksamhetsutveckling och mångfald.
Låt oss i stället fortsätta den pågående utvecklingen inom den kommunala vård- och omsorgsverksamheten!

Firat Nemrud
Ordförande Vänsterpartiet Eskilstuna

Emil Berg, Partistyrelseledamot i Vänsterpartiet skriver:

Stora delar av Västsahara har i över tre decennier varit ockuperat av Marocko – en ockupation som strider mot alla folkrättsliga principer. Västsahara är idag Afrikas sista koloni. Landet var tidigare spanskt men någon korrekt avkolonisering genomfördes aldrig.

Stora delar av Västsahara har i över tre decennier varit ockuperat av Marocko – en ockupation som strider mot alla folkrättsliga principer. Västsahara är idag Afrikas sista koloni. Landet var tidigare spanskt men någon korrekt avkolonisering genomfördes aldrig.

Istället ockuperades Västsahara av sitt grannland Marocko vilket under lång följd av år förhindrat och förhalat en korrekt genomförd avkoloniseringsprocess, där Västsaharas folk kan bestämma om sin framtid. Marocko har straffat ut sig genom att man konsekvent brutit mot FN:s resolutioner och beslut och brutit mot ingångna överenskommelser.

Befrielserörelsen Polisario som företräder det västsahariska folket har gjort stora eftergifter för att gå Marocko till mötes, vilka bara avfärdats av Marocko.

Idag erkänner Afrikanska Unionen (AU) Västsaharas regering SADR som landets legitima regering. Andra länder i världen utanför Afrika gör det också. Det är hög tid att Sverige, som en stat som håller folkrätten och de mänskliga rättigheterna högt, också erkänner SADR som Västsaharas legitima regering.

Emil Berg
Partistyrelseledamot Vänsterpartiet

Vänsterpartiets ståndpunkt är att Torshälla skall ingå i Eskilstuna kommun, men vi vill samtidigt värna Torshällas särprägel som stad inom kommunen. Från vänsterpartiets sida tror vi inte att det finns ett stort intresse för en delning av kommunen men vi har inte monopol på sanningen. Torshälla kan dra fördel av att tillhöra den större kommunen och en delning skulle av många upplevas som en onaturlig splittring.

I flera års tid har det förts fram synpunkter från innevånare i Torshälla att det skulle vara bättre om Torshälla fick bli en egen kommun.  Björn Sundström från kommunförbundet har utrett frågan (2004) och menar att en delning av Eskilstuna i två kommuner är mycket tveksam. Han påpekar bl a att det enligt SCB är kommuner med mellan 5 – 10.000 invånare som verkar ha mest ekonomiska bekymmer. Men trots flera svårigheter skulle det ändå inte vara helt omöjligt att genomföra en delning . Det skulle kunna övervägas om det finns ett brett folkligt stöd och moderkommunen inte motsätter sig en indelningsändring.Vänsterpartiet menar att Torshälla kan dra fördel av att tillhöra den större kommunen och numera har de två städerna mer eller mindre även växt ihop geografiskt. En delning skulle av många upplevas som en onaturlig splittring. Många människor flyttar flera gånger mellan de två städerna och då är det inte rimligt att man skall behöva byta kommuntillhörighet. Från vänsterpartiets sida tror vi inte att det stora flertalet av kommunens innevånare är intresserade av en delning, men vi anser inte att vi har monopol på sanningen. Vänsterpartiet tycker att makt- och demokratifrågor är viktiga och menar att i vissa avgörande frågor bör man genomföra folkomröstningar där man frågar efter innevånarnas synpunkter.  En kommundelning är en fråga som skär igenom de politiska partierna och inte minst därför bör man ta reda på vad folk faktiskt tycker.  Vi anser följaktligen att man ska ha en folkomröstning i frågan om Torshälla ska vara en egen kommun eller inte och alla innevånare ska ges möjlighet att rösta. Är det så att en majoritet anser att en delning av kommunen är angelägen måste vi som politiker också lyssna. För att inte lova för mycket behöver det kanske påtalas att en folkomröstning är rådgivande och att det sedan är regeringen som avgör frågan. Vänsterpartiet ser detta som en viktig demokratifråga och vi anser att folkviljan ska styra.

Vänsterpartiets ståndpunkt i frågan är att Torshälla skall ingå i Eskilstuna kommun, men vi vill samtidigt värna Torshällas särprägel som stad inom kommunen. Vi menar därför att Torshälla skall fortsätta att ha ett eget politiskt forum och en bibehållen närservice. Även i framtiden är det viktigt att Torshällaborna i så stor utsträckning som möjligt kan påverka sina olika verksamhetsområden, men vi tycker också att man måste verka för att minimera dubbelarbete inom den kommunala organisationen. 

På detta sätt kan man både ha visst självstyre, men också utnyttja de samordningsfördelar som finns av att tillhöra en större kommun med större möjligheter till investeringar mm. Torshälla är en egen stad och man kan inte se Torshälla bara som en förort. Det är viktigt att kommunenäven framöversatsar på Torshälla och värnar om stadens utbud i form av arbetstillfällen, kultur, handel, service, mm.

Våra barn går i för stora dagisgrupper. Våra föräldrar nekas hemtjänst trots att de inte klarar sig själva. Och ringer vi polisen får vi vara beredda på en lång väntan innan vi får hjälp.
Samtidigt somd e anställda inom vården, omsorgen, socialtjänsten och andra livsviktiga verksamheter är trötta och nötta. För att de är för få.

Vänsterpartiet vill förändra den här verkligheten.

Vi vill anställa fler förskollärare, hemvårdare, poliser, undersköterskor och socionomer. Till exempel.

De nya jobben ska komma där de bäst behövs.

Men har vi verkligen råd?
Egentligen är det rimligare att fråga: Har vi råd att låta bli? Har vi råd med att barn går ur skolan med otillräckliga kunskaper? Att allt fler slits ut och blir långtidssjukskrivna? Eller att en kvarts miljon svenskar är öppet arbetslösa?

Det är helt enkelt slöseri att INTE satsa på välfärd och jobb.

Och det finns gott om pengar i Sverige. Vänsterpartiet tycker att de ska användas för att skapa ett solidariskt och hållbart samhälle.

Det är mycket viktigare än att sänka skatten.

200 000 nya jobb i offentlig sektor är inte en kostnad. Det är en investering i en bättre framtid.

Vänsterpartiet har krävt mer pengar till kommuner och landsting i statsbudgeten de senaste 4 åren. Tack vare det har exempelvis nedskärningar kunnat stoppas och utrymmet blivit större för att höja kvinnors löner.
Men vi vill satsa mycket mer på jobb och välfärd. För att kunna göra det måste vi bli fler och större!

Rösta på Vänsterpartiet den 17 September!