Kamrater för 107:e året i rad så samlas socialister runt om i världen för att manifestera solidaritet och för att resa sina krav på rättvisa och jämlikhet.
Det känns i hela kroppen att det är vår dag i dag. Det pirrar när jag vaknar och när jag är här tillsammans med er, under våra röda fanor.

Kamrater för 107:e året i rad så samlas socialister runt om i världen för att manifestera solidaritet och för att resa sina krav på rättvisa och jämlikhet.
Det känns i hela kroppen att det är vår dag i dag. Det pirrar när jag vaknar och när jag är här tillsammans med er, under våra röda fanor.

Visst har vi uppnått en hel del i vår kamp här i landet men mycket är kvar. Kampen om rätten till arbete, vila och fritid är återigen högt på dagordningen. Jämlikhet, solidaritet och demokrati måste ständigt vara fokus, för än är det långt kvar tills vi nått våra mål. Vi kan ju inte säga att det råder verklig demokrati när majoriteten av befolkningen inte har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som minoriteten. När kvinnor dagligen förtrycks och betalar varje dag i hela sitt liv för att de är födda till ”könet” kvinna och därmed ses som mindre värda.

Vi är ett feministiskt parti och vi hatar de privilegier män som grupp har för att de är födda till män. Det är långt till ett officiellt erkännande om att män som grupp har gemensamma intressen för att upprätthålla patriarkatet. Det handlar om makt! Män som grupp tjänar på att kvinnor har lägre löner, att kvinnorna blir mer beroende av de män de lever med, männen kan få större löneutrymme och om kvinnor dessutom jobbar deltid så har de ännu mer tid att sköta om frisk man och barn i hemmet. Män delar betalt arbete med makt och fritid. Kvinnor delar betalt arbete med obetalt hemarbete och lite fritid.

Men de yttersta konsekvenserna av patriarkatet är mäns våld mot kvinnor. 22 000 kvinnor anmälde att de blivit slagna i fjol. 2 200 kvinnor att de blivit våldtagna. Hälften var under 18 år och hälften av dem var under 15 år. Både anmälningsbenägenhet och antalet våldtäkter har ökat enligt BRÅ. Enligt dem är det också stora mörkertal. De tror att endast var 7:e våldtäkt anmäls. Det betyder att det sker 40 våldtäkter/dygn i Sverige. Det är bl a därför viktigt för oss som parti att stå upp mot mäns våld mot kvinnor, för kvinnors rätt till sin egen sexualitet, för kravet på en arbetstidsförkortning, för att avskaffa löneskillnaderna, för en individuell föräldraförsäkring så att betalt arbete och obetalt hemarbete fördelas mer rättvist. Det handlar om makt. Vi är det enda feministiska och socialistiska partiet och därför är det vårt ansvar att göra vad vi kan för att ändra maktförhållandena i samhället. Därför kommer vi att kämpa vidare dag efter dag….

Ni vet väl att det finns fler Göran i de 500 största bolagsstyrelserna än kvinnor. Det har de fått massiv kritik för, men de har skakat lite lätt på sig och förklarat att det handlar om kompetens. Men nu har högern kommit på en genial (om än gammal) lösning på den skeva maktfördelningen och samtidigt för fler ”vita” arbetstillfällen. Ja, det är argumenten denna gång. Om kvinnor behöver ta mindre ansvar för hem, man och barn så kan de ju ta för sig mer. Så nu ska vi införa skattesubventionerade pigor för en viss samhällsklass så att deras möjligheter förbättras. Tidigare har förslagen om pigor lanserats för bättre jämställdhet, integration, ökad arbetsmarknad och mindre svartsektor. Argumenten har varit många men alla går ut på samma sak. Ja, det handlar ju inte om att de inte redan skulle ha råd med pigor, för det har de ju, utan det handlar om att få ut mer av de gemensamma skattemedlen och mer makt. Vi ska alla betala och bidra för att arbetarklassens döttrar och kvinnor ska börja jobba som lågavlönade pigor utan rättigheter. Men även med skattesubventioner kommer det att vara billigare att ha svart arbetskraft och de som oftast utnyttjas är kvinnor med utländsk härkomst och utan papper. De är i ett totalt beroende av sin arbetsgivare, vilket självklart är mycket lönsamt. Dessutom omfattas inte pigorna av arbetsrättslagstiftningen.

Finlandsförsöket lyfts fram av Svenskt näringsliv som en modell att följa efter, men vid närmare granskning så kan vi se att bara fem procent av de finska hushållen har använt sig av avdraget. Av köpen var hela 85 % olika former av renoveringsarbeten, alltså ett slags permanent ROT-bidrag. Av köparna sa hälften att de skulle ha genomfört arbetet även utan avdrag. Det är inte heller de lågavlönade som utnyttjat avdraget, utan framför allt höginkomsttagare, villaägare och tjänstemän. På SvD försöker Svenskt Näringsliv m fl krampaktigt hålla frågan flytande, medan det för alla andra är uppenbart – nämligen att pigreformen var ett fiasko. Försöket har kostat betydligt mer än det smakat. Utvärderingen visar att bara 1600 jobb har ”skapats”. Det har också varit ett dyrt experiment, som kostat den finska staten 830 miljoner kronor. För den summan hade man ex kunnat anställa ca 3000 vårdbiträden på heltid!
Och en del av konsekvenserna blir att de välutbildade högavlönade kvinnorna, förväntas i olika maktpositioner tillvarata dessa underklasskvinnors intressen. Avståndet mellan de kvinnor som har formell makt och de som inte har det kommer att öka. Och den högavlönade kvinnan gynnas. Men i det långa loppet är det manssamhället som förstärks av denna utveckling.

Det är för övrigt oerhört förvånande att borgarna förespråkar skattesubventionering av en bransch på det sätt man gör när det gäller pigavdraget eftersom man i alla andra sammanhang ondgör sig över vad man brukar kalla osund konkurrens och bidrag. Det senaste exemplet på osund konkurrens kommer från Gävle. Och gäller sjukhuskökets försäljning av smörgåstårtor till andra än anställda. Borgarna drog ut i strid för den fria konkurrensen och mot den skattesubventionerade tårtförsäljningen. Frågan infinner sig naturligtvis vari skillnaden ligger mellan skattesubventionerade pigor och tårtor? Att påstå att pigor i hemmet skulle vara lösningen både på arbetslösheten, den offentliga sektorns och enskilda kvinnors problem är att förenkla samt gå i kapitalets och manssamhällets intressen. Vad som krävs för att få en reell förändring till stånd är en ordentlig satsning på den offentliga sektorn.

3 000 tjänster i offentlig sektor är mycket välkommet. I slutet av -80 talet började nedmonteringen av den offentliga sektorn och 300 000 kvinnor miste sina arbeten. De lämnade ett stort antal arbetskamrater efter sig. Dessa, och naturligtvis de som anställts senare, betalar i dag ett mycket högt pris för den stora förändringen som skedde. De betalar med sin hälsa! Sjukskrivningarna kostar idag över 100 miljarder/år. Samtidigt ökar antalet dispenser från övertidstaket med 25% på något år. TCO har redovisat att övertiden motsvarar 20 000 arbetstillfällen och för att upprätthålla samhällets produktionssystem skulle ingen mellan 18-64 år behöva arbeta mer än 24t/vecka. Vi anser att det är dags för ett hälsosamt liv och en mer rättvis fördelning av det obetalda hemarbetet och därför står vi kvar vid våra krav på förkortad arbetstid med ett första steg ned till 35 timmar.

Men, säger ni då hur ska det då gå med den framtida äldreboomen och de kostnader det innebär? Vi har fått höra att vi inte kommer att ha råd med den generella välfärden och vi kommer att behöva arbeta fler timmar. Men om alla som jobbar idag skulle vara på arbetet 5 % mer dvs mindre sjukfrånvaro, tjänstledighet mm så är inte försörjningsbördan år 2030 större än idag per arbeterska/arbetare. Men självklart är det någon som tjänar på mytspridningen om att vi inte skulle ha råd med den generella välfärden i framtiden och de som förlorar på det. Och sjävlklart är det ungdomar, invandrare och kvinnor d.v.s. de grupper med de lägsta inkomsterna och de som är i störst behov av en välfungerande offentlig sektor som förlorar.

Men inte nog med att kvinnorna betalar med sin hälsa för de överföringar som gjorts från det offentliga till det privata, de måste också bära ansvaret för landstingens och kommunernas ohållbara ekonomier på sina redan nedslitna och nedtyngda axlar genom att de inte får skäliga löner för det arbete de utför.
För Någon städar våra kontor, Någon städar våra sjuksalar, Någon matar våra gamla, Någon lagar mat åt barnen i skolorna, Någon tar hand om våra barn i deras vardag på förskolorna. Dessa någon är värdig en lön som det faktiskt går att leva på. Dessa någon är oftast en deltidsanställd kommunalare. Årets applåd för alla Kommunals kvinnor och det är bara att stämma in i parollen att utan Kommunalare stannar Sverige!

Men man kan nästan tro att detta arbete utförs av sig självt eftersom lönerna är så oanständigt låga. Att få en anständig lön för sitt arbete är en rättighet och det handlar om kvinnors rätt till egen försörjning vilket innebär en möjlighet till värdigt liv. Men är också en signal när det gäller hur vård- och omsorgsarbetet borde värderas av samhället.

Och vi har råd. Om offentlig sektor skulle tillåtas öka sin andel av BNP till den nivå den var 1982 skulle det innebära 100 miljarder till offentlig sektor/år. Eller om arbetslösheten sjönk till den nivå den var innan den nyliberala politikens stora inmarsch så skulle offentlig sektors inkomster öka med 340 miljarder/år. Som jämförelse kan jag nämna kostnaderna för bostadsbidraget 4 miljarder, barnbidragen 12, äldreomsorgen 75 miljarder os.v. Så vänsterpartiets ständiga krav på mer pengar åt kommuner och landsting samt för höjda kvinnolöner är helt rimliga och möjliga krav som vi har fått en viss utdelning på i höstas 7 miljarder och nu i finansplanen löften om pengar till kommuner och landsting samt ett riksdagsbeslut om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska utjämnas. Men en alldeles för liten utdelning om vi ser till de behov som finns. Så kamrater kampen går vidare!

Vi går under parollen rätt till jobb på rättvisa villkor. Vi gör det för att vi som parti vet vilka konsekvenser arbetslösheten får för maktfördelningen, för den enskilde individen och för samhället i stort.
Ägande ger makt, den som äger har också den avgörande makten att fatta viktiga beslut, den som äger har också rätten till vinsterna. Därför tycker vi att det gemensamma ägandet ska öka i förhållande till det privata. Vem som äger är alltså både en demokrati- och rättvisefråga. Näringslivets bruttovinster (som ingår i BNP) steg från 611 till 675 miljarder. Det är en ökning med 64 miljarder och 10,5 procent och lönernas andel i förhållande till vinsten har inte varit så låg sedan före fösta världskriget. Så det är inte förutan att jag tänker på den gode Peps Perssons låt ”Falsk matematik” ”Det är falsk matematik som gör den fattige fattig och den rike så förbannat rik.”

Vi är övertygade om att dessa frågor måste upp på den politiska dagordningen. Storföretagens makt att lägga ner även vinstgivande verksamhet, fenomen som Barneviks pensionsmiljard och privatiseringsvågen i offentlig sektor visar på nödvändigheten av en systemkritisk debatt. Det handlar om att demokratin måste fördjupas och breddas, det handlar om ekonomisk demokrati. Det handlar om rätten till arbete. Villkoren på arbetsmarknaden blir allt mer orättvisa. Medan direktörer lyfter feta löner på 60 000/dag och fallskärmar, genomförs lönesänkningar och villkoren pressas tillbaka i Sverige. Kommunal får ett lönelyft på 3 % medan SJ:s VD fick ett lönelyft på 11,3 procent så nu är hans årslön 2,3 miljoner kronor, Postens VD fick ett lönelyft på 33,3 procent motsvarande 400 000 kr/år, Vasakronans VD fick ett lönelyft motsvarande 33 000/månad så visst är villkoren orättvisa. Så visst har vi råd att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Och än är det bara vänsterpartiet som visat att vi menar allvar i både ord och i handling.

Nästan hälften av alla kvinnor inom LO under 24 år har en otrygg anställning. Nästan en tredjedel av alla kvinnor inom LO under 30 år har en otrygg anställning. Det är kvinnorna, ungdomarna och människor med invandrarbakgrund som fått ta ansvar för arbetsgivarnas behov av flexibilitet. På 3 år har åldersgränsen för när man etablerar sig på arbetsmarknaden förskjutits med 3 år. Under året som gick dog 46 personer genom sina jobb i Sverige och 612 000 personer skadades i arbetsplatsolyckor. Utländska företag anlitas helt lagligt i Sverige, t ex Vaxholm eller nu senast Torslandaverken med timlöner på 10 kr. Samtidigt har Arbetsdomstolen beslutat tillfråga EG-rätten och om svensk strejkrätt harmoniserar med EG- rätt för att kunna döma i Vaxholmmålet. Ja ni hörde rätt! EG-rätt ska tydligen avgöra om vi får ha strejkrätt i framtiden.

En grå, eller svart arbetsmarknad har vuxit fram, där bl a illegalt invandrad arbetskraft finns. Vi vill bekämpa den sociala dumpingen och stärka arbetsrätten. I stället vill vi ha en generös flykting- och invandringspolitik. Vi vill att heltid skall vara en rättighet och deltid en möjlighet. Otaliga arbetsmarknadsministrar har utlovat att heltid skall bli en rättighet – när skall reformen bli verklighet? Av 170 kommuner som svarat på frågan om de har beslutat om rätt till heltider för sina anställda är det bara lite knappt 30 st som svarat att de fattat ett sådant beslut. Samtidigt vet vi att det är nästan lika många kvinnor som är deltidsarbetslösa som antalet heltidsarbetslösa kvinnor och att de deltidsarbetslösa kvinnorna är fler än de heltidsarbetslösa männen.
Vi är ett feministiskt och socialistsikt parti därav våra krav på höjda kvinnolöner, mer pengar till kommuner och landsting, rätt till heltid och förkortad arbetstid. Det är alla frågor som påverkar arbetarklassens kvinnors förutsättningar och makten i samhället.

Trots integrationspolitiska satsningar och trots förstärkt lagstiftning mot diskriminering fortsätter den strukturella rasismen att ta ut ett högt pris för personer med utländsk bakgrund. De borgerliga partiernas lösning är att lägga skulden på invandrare genom tuffare tag och att låta politiken mot invandrare utgöra experiment för en nyliberal och nykonservativ politik.

Hårdare tag i när det gäller socialbidrag, arbetslöshetsförsäkring och på arbetsförmedlingen. Politiska förslag riktade till personer med utländsk bakgrund utgör en försmak på vad hela arbetarklassen och än fler löntagare kommer att utsättas för om borgarna får makten. Att bekämpa den här utvecklingen är centralt för vänsterpartiet. Dels för att vi tar kamp mot den strukturella rasismen, dels för att den utgör ett experiment som arbetare och kvinnor, speciellt kvinnliga arbetare kommer att utsättas för.

Det går inte att nöja sig med att säga att vi vill stoppa den här utvecklingen. Att bekämpa den här utvecklingen kan bara ske genom att vända på den. Det behövs en politik som kraftigt minskar arbetslösheten men det räcker inte, det behövs även en politik för att bekämpa den strukturella rasismen. För vänsterpartiet är det två prioriterade frågor.

Idag, på 1 maj, arbetarrörelsens högtidsdag går vi alltså också till angrepp mot den strukturella rasismen. Vi gör det genom en vykortskampanj till Svenskt Näringsliv där vi uppmanar dem att sluta diskriminera personer med utländsk bakgrund. Men skall den strukturella rasismen kunna nedkämpas måste politiken tydligare förändras. På samma sätt som arbetarrörelsen demokratiserat politiken genom att höja representationen av arbetare inom politiska beslutsförsamlingar, på samma sätt som vänsterpartiet med sin feministiska politik tagit steg för att öka kvinnors politiska representation är det nu dags att utmana andra partier att öka den representationen av personer med utländsk bakgrund till de parlamentariska församlingarna efter valet den 17 september 2006.

Hoten mot arbetsrätten, kollektivavtal och välfärden är stora! Framför oss har vi både EU:s tjänstedirektiv och Konstitutionen. I Tjänstedirektivet är den så kallade ursprungslandsprincipen grundläggande. Företag ska kunna vara verksamma i andra länder men bara behöva följa hemlandets lagar och regler. Det kan betyda att 28 länders lagar och regler samtidigt är gällande i ett land. Det är förbjudet att ställa krav på företagen så att den utrustning som krävs för tjänstens utförande ska uppfylla vissa villkor. Alla förstår vad det kan betyda för folkhälsan och arbetsmiljön.

Gäller huvudprincipen även kollektivavtal, löner och arbetsrätt? Detta är oklart! I formell mening ser det ut som att det är de arbetsmarknadsregler som finns där tjänsten utförs som gäller. Men löntagarnas rättigheter ska självfallet vara huvudregel och inte undantag.
I praktiken kommer risken för lönedumpning att vara betydande. Det finns inget krav på att företag ska ha en representant på plats i det land till vilket det har skickat sina anställda. Då har facket ingen att förhandla med. Det finns ingen anmälningsplikt för företag, varför det många gånger kommer att vara okänt att de är verksamma här. Och det kommer att vara så gott som omöjligt att kontrollera löner och arbetsvillkor när arbetstagare är här endast under kortare tidsperioder. Ännu är inte tjänstedirektivet färdigförhandlat. Det kan bli några mindre förändringar men i allt väsentligt torde gällande förslag gå igenom. Därför finns det bara ett krav som en vänster värd namnet kan ställa – skrota EU:s tjänstedirektiv!

Men det räcker inte med det. Tjänstedirektivets grunder finns i EUs regelverk och kommer att finnas i än värre form om den nya konstitutionen går igenom. Konstitutionen måste därför omförhandlas.

I förslaget till EU-konstitution (lll-315) görs verksamheterna inom vård, skola och omsorg till en handelsfråga. På samma sätt som det handlas med varor ska det också handlas med välfärdstjänster. Ett land kan bara lägga in veto mot internationella handelsavtal med ”sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård” om avtalet riskerar att ”allvarlig störa” landets välfärdsmodell. Hur mycket välfärdstjänster kan det handlas med
innan denna gräns har överskridits? Hur mycket av den offentliga sektorn måste vi sälja ut till privata bolag från andra länder? Vänsterpartierna i EU är eniga om att skrota tjänstedirektivet och att fälla EU:s nyliberala konstitution. Och den 29/5 ska Frankrike folkomrösta om Konstitutionen. Lyckas de få igenom ett nej så har vi frågan i valrörelsen. Och det behövs att 25 % av riksdagens ledamöter är emot konstitutionen för att stoppa den.

Kamrater, tack för att ni lyssnat! och kom ihåg att alla vi socialister har oerhört mycket att göra. Vi måste låta 1:a maj vara 365 dagar om året, vi måste låta pirret och kampkänslan vara med oss i vår vardag: Vi måste våga synliggöra den strukturella maktförskjutningen och stå upp mot nyliberalismen i kampen för ett feministiskt och socialistisk samhälle! Kampen går vidare!
Ulla Andersson

Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Efter det år som gått är den dagen mer behövd än på mycket länge. Det gångna året har
präglats av en fullkomligt skogstokig amerikans president som inte räds att kränka varje del
av allt som någonsin varit folkrätt. Det har präglats av en alltmer samlad borgerlig. En
borgerlighet som mer oförskräckt än på länge återigen kommer med sina fräscha förslag på att
sänka sjukersättning, a-kassan och jo just ja… sänka skatten för de rikaste. Året har också
präglats av ett hejdlöst och oärligt mediadrev mot vänsterpartiet, Ung Vänster och alla andra
som vågat kräva förändring. I sådana tider är denna dagen av gemenskap och solidaritet – av
fest och demonstrationer mer välkommen än på länge.
Den här dagen av hopp och segervisshet behövs när en amerikansk president inte räds att
kränka varje del av den internationella folkrätten. När en amerikansk president ger sig sig
själv och världens enda kvarvarande supermakt rätt att avsätta och tillsätta regeringar, stifta
internationella lagar och bryta dem. När en amerikansk president låter sina trupper intervenera
varhelst i världen det gynnar det egna intresset. För ett år sedan fick vi höra att kriget var slut.
Val utlystes och hölls, ockupationen sades vara över. Ändå får vi nästan dagligen rapporter
om nya övergrepp mot den irakiska befolkningen. Yankees – go home!
De säger att vi inte har råd. Pengar är slut. Nu måste det skäras. De sjuka är för dyra. De som
kräver vård är för dyra. De som kräver utbildning är för dyra. De säger att vi inte längre har
råd. De snackar skit. Sanningen är att de inte vill vara med och betala.
De vill behålla sina miljonlöner, och sina feta fallskärmar. De vill behålla sina miljardvinster.
Cocktailpartyn, lustyachter, lyxvillor och sportbilar kostar trots allt en del pengar. För dem
går deras rätt till ett liv i lyx före vår rätt till vård, skola och trygghet. Och får de inte som de
vill hotar de med att flytta utomlands.
Till dessa herrar har jag bara en sak att säga – dra! Vi har inte bett om att få betala era
fallskärmar. Vi har inte bett om att få föda er. Och vi har verkligen inte bett om att få ert
översitteri i ansiktet varje dag. Passar det inte så dra. Ni kommer inte vara saknade. Men en
sak ska ni veta. De rikedomar som vi slitit ihop genom hårt arbete tar ni inte med er.
Samtidigt som dessa herrar gör allt som står i deras makt för att smita från sina skatter har
dessutom mage att anklaga sjuka och utslitna för bidragsfusk. De som under 1990-talet
tvingades göra två personers arbete i vården och i skolan för att maktens herrar inte längre
ville vara med och betala får nu skulden. Nu när deras ryggar har krökts en gång för många.
Nu när deras ork har tagit slut. Då ska de dessutom kallas bidragsfuskar av de som plundrat
och skördat för att få så fallskärmar och avgångsvederlag i miljardstorlek. Återigen. Om det
inte passar att solidariskt vara med och betala för en generell välfärd som är lika för alla så
dra. Res och kom aldrig åter.
Den 14 september 2003 gav vi makteliten en folklig käftsmäll. Med bred marginal sa folket
nej till EMU. Vi gjorde det för demokratin, självständigheten och för välfärden. Nu väntar
nästa strid. Den maktelit som förödmjukad tvingades se nederlaget den 14 september 2003 har
nämligen inte lärt sin läxa. Nu återkommer de med en konstitution för EU som för över mer
makt till EU. En konstitution som tydligare skriver in nyliberlismen som grundlag. En
konstitution som slår fast att EU ska ha en egen armé som på amerikanskt manér ska kunna
resa runt och leka kolonialism med de stora grabbarna.
När kampanjen för en folkomröstning om konstitutionen i våras lämnande in över 120 000
namnunderskrifter för en folkomröstning möttes det kyla från statsminister Göran Persson.
Han minns vad som händer när man frågar folket. Han minns risken för att folket tycker ”fel”.
Kamrater. Den 14 september 2003 gavs makteliten en folklig käftsmäll. Uppenbarligen var
det inte tillräckligt. Nu fortsätter striden. Fortsätt samla namn, fortsätt skriva insändare och
fortsätt ställa makteliten mot väggen.
Vi ska ha vår folkomröstning om konstitutionen och vi ska vinna. Vi ska återigen bada i
fonänerna!
Kamrater!
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män, just för att de är kvinnor. Kvinnor våldtas
fortfarande i sina egna hem av sina egna makar, fäder, bröder och vänner. Kvinnor utnyttjas
fortfarande till sexhandel. Kvinnor har fortfarande varken hela lönen eller halva makten. Det
har varit många ord. Mycket vackert tal om feminism och kvinnofrigörelse. Det har varit
betydligt mindre handling. Det är dags för en feministisk revolution. Vägra acceptera
kvinnolöner, vägra acceptera mindre makt på grund av kön.
Till alla tjejer och kvinnor här. Gå en kurs i feministiskt självförsvar. Och nästa gång en man
försöker trampa på er – slå tillbaka. Det är slut på vackra ord – det är dags för handling.
Kamrater!
Ett nytt år av kamp börjar här idag. Ett år av kamp för lika rättigheter oavsett kön. Ett år av
kamp för en folkomröstning om EU:s konstitution. Ett år av kamp mot en alltmer formerad
och stridslysten borgerlighet. Det är dagar som denna som vi återigen får hoppet och styrkan.
Då vi ser att vi inte är ensamma. När miljontals människor världen över demonstrerar under
samma krav som vi. Det ligger ett år av kamp framför oss och den kampen kommer inte alltid
bli lätt. Vi kommer att bli trötta. Vi kommer att känna oss ensamma. Det kommer många
gånger att kännas hopplöst. Minns då att du inte är ensam. Att du är en del av en
världsomspännande rörelse för jämlikhet och solidaritet, mot förtryck, krig och barbari.
Tillsammans kan vi, och ska vi segra.
Tack kamrater!

Beslutet att lägga ner Tunaforsskolan och Nyforsskolan till följd av elevminskningarna togs efter en debatt där Miljöpartiet var det enda parti som motsatte sig förslaget. Trots att enigheten var ganska stor så var det för många ett svårt beslut. Vår motion om att ansöka om att få bli en försökskommun med sänkt rösträttsålder röstades ned trots att vi fick stöd från Miljöpartiet och till viss del även från socialdemokratiskt håll.
Utredning om skollokaler
Under hösten har skolans lokaler utretts som en följd av att man ser att eleverna blir allt färre i antal. Kommunfullmäktige beslutade att lägga ner två skolor i centrala Eskilstuna, att stadsbyggnadsnämnden ska utreda säkra skolvägar för de elever som får nytt upptagningsområde och att kommunstyrelsen får ansvaret att se över vad lokalerna ska användas till i framtiden. Sex av fullmäktiges sju partier var eniga i frågan om att skolans pengar inte ska läggas på lokaler i onödan utan gå till personal och verksamhet. Miljöpartiet ansåg att det fanns andra möjligheter än nedläggning och gick emot. Kajsa Hansen förklarade att ”Vänsterpartiet vill arbeta för att öka antalet vuxna per barn i grundskolan och för att minska gruppstorlekarna i förskolan. Vi tänker inte prioritera lokaler i grundskolan framför personal”.

Graffiti i den offentliga miljön
Miljöpartiet har i en motion föreslagit att kommunen ska ta fram offentliga ytor där laglig graffiti kan skapas. Samtidigt med motionen behandlades den rapport från Klottergruppen som kommunen haft igång under 2004. Den visade att det redan idag bedrivs en hel del arbete för att bekämpa klotter men också för att stödja de ungdomar som målar graffiti och ge dem en chans att gör det på lagligt sätt. Tord Andersson gav sitt stöd till fortsatt arbete i samma anda och menade att det är meningsfullt att bjuda in graffitimålare till ett innanförskap och delaktighet i stället för att jaga dem som kriminella och driva dem till ett utanförskap.

Sänkt rösträttsålder
I vårt Kommunpolitiska program står det att vi ska verka för en sänkt rösträttsålder till 16 år. Vi har därför lämnat in en motion till fullmäktige där vi föreslår att kommunen ska ansöka om att få bli en försökskommun med sänkt rösträttsålder från 18 till 16 år. Jimmy Jansson (s) beklagade att han inte kunde stödja vår motion då sänkt rösträttsålder är ett krav som SSU drivit i flera år. Han menade att vi inte ägde frågan i kommunen och därför måste driva saken gentemot våra partier i riksdagen. Miljöpartiet gav oss sitt fulla stöd och yrkade precis som vi att motionen skulle remitteras vidare till demokratiberedningen för vidare diskussion. Sara Molander (v) försvarade motionen med att det hade varit roligt att visa Eskilstunas ungdomar att vi menar allvar med att ge dem ett reellt inflytande och att vi vill göra Eskilstuna till en stad för barn och unga. Hon betonade också för Jimmy att det handlar om att ansöka om att få göra ett försök och inte att vi ska avgöra det i Eskilstuna vilket gör att man kan se detta som ett sätt att skapa opinion i frågan.

Årets första fullmäktige behandlade vår motion om att kartlägga prostitution i Eskilstuna och trots att vi fick ett ganska positivt svar så blev motionen återremitterad. Demokratiberedningen fick direktiv och kan börja sitt arbete.

Demokratiberedning

Årets sista fullmäktige hölls den 16 december. Där diskuterades ideologiskt viktiga frågor som avgifter på skolmåltider, hemtjänst i konkurrens och så fick Tommy Hamberg beröm, av kristdemokraten Alf Karlman

Vänsterpartiet i Eskilstuna diskuterar, som så många andra, vad vi ska göra med kommunens skollokaler. De närmaste sex åren lämnar mer än var tionde elev, ca 1300, våra 30 grundskolor. Det verkar dröja till år 2024 innan eleverna blir lika många igen. Babyboomens barn, kullarna mellan 1989 och 1992, är mycket stora. De ska nu snart passera gymnasiet, där det i slutet av årtiondet blir ca 700 fler elever än idag. Antalet barn i förskolan ökar också, men det beror inte på någon ny babyboom, utan på att en allt större andel av föräldrarna vill ha kommunal barnomsorg

Vi som inte själva direkt drabbats av katastrofen i Sydostasien, eller haft nära vänner eller anhöriga som upplevt tsunamins katastrofala förödelse, kan känna sorg och maktlöshet när vi läser hur människor omkommit, skadats eller försvunnit. Vi kan försöka förvandla den känslan till handling. Vårt svar är solidariteten uttryckt som gemensam kamp för gemensamma intressen.

I skrivande stund är det tre veckor sedan jag, Sara Molander tog över alla Charlotte Berglunds uppdrag. Jag har lämnat mitt arbete som lärare på Gideonsbersskolan och sitter nu i rum 2044 i Stadshuset. Jag har också avsagt mig mitt uppdrag i Barn och utbildningsnämnden för att med all kraft ta mig an nya uppdrag, bland andra som 1:a vice ordförande i Vuxennämnden och som politisk sekreterare.

Med mina nya uppdrag följer att försöka få ihop en begriplig resumé av vad som händer i Kommunfullmäktige och vad som görs från ”vänsterbänken” Det här är mitt första försök att återge vad jag anser vara det viktigaste från fullmäktige 20040318. Förhoppningsvis kommer min blick och min hörsel skärpas i fullmäktigesalen så att mina rapporter blir vassare framöver.

 Nya val till Kommunala uppdrag

Några förändringar i kommungruppen har skett. Efter att Sara Molander avsagt sig uppdragen i Barn och utbildningsnämnden går Servat Barzangi från ersättare till ordinarie. Anna Bergfors fyller på som ersättare i samma nämnd.

Ägardirektiv till bolagsstämmor

Moderaterna ville med stöd av andra borgerliga partier att kommunen skulle lägga fram ett ägardirektiv till Länstrafiken som innebar att alla förtroendevalda skulle ersättas av styrelseproffs. Vi avvisade detta, tillsammans med socialdemokraterna, eftersom det är i Länstrafiken som själva beställningen av de politiska kraven ska göras gentemot den som ska utföra trafiken, dvs idag Connex.

Jämställdhetsberedningen

På initiativ av majoriteten beslutade Kommunfullmäktige att tillsätta en Jämställdhetsberedning. Beredningens uppgift är att belysa kommunens pågående jämställdhetsarbete, ta del av forskning, titta på hur det ser ut i omvärlden och titta på våra egna verksamheter ur ett genusperspektiv. Beredningen ska ta fram en handlingsplan för hur jämställdhetsarbetet ska utvecklas. Arbetet ska redovisas senast fullmäktiges sammanträde i mars 2005

Ordförandeskapet gick till Socialdemokraternas Jörgen Danielsson. Vänsterpartiet har två platser i beredningen, Sara Molander som vice ordförande och Frida Skoglund som ledamot. Könsfördelningen blev lite sned med nio kvinnor och sex män. Det var vi från majoriteten som stor för det. Vi diskuterade på kommungruppens möte om det var rimligt att vårt parti representerades av två kvinnor och kom fram till att i detta läge med en manlig ordförande så fick intresset för frågan vara avgörande. Både Frida och Sara var mycket angelägna om att få vara med i beredningen.

Missbruksvård i Eskilstuna – med helhetssyn på individen.

I augusti 2002 lämnade Kajsa Hansen och Tord Andersson in en motion till fullmäktige med rubriken Missbruksvård i Eskilstuna – med helhetssyn på individen. Deras avsikt var då att ge den dåvarande Socialnämnden i uppdrag att göra en översyn där det framgår hur kompetensen i stöd, vård och behandling ser ut i förhållande till brukarnas olika behov. Vidare önskade motionärerna att man tittade särskilt på hur stödet till ungdomar, unga vuxna och kvinnor med missbruksproblem ser ut och att man samlade aktuell forskning på området. Översynen skulle uppmärksamma vikten av att ha en helhetssyn med individen i centrum och tydliggöra kommunens respektive landstingets ansvar.

Motionen har lite besvarat sig själv i och med den nya nämnden som bildades hösten 2003 där man håller på att göra en översyn av alla nämndens verksamheter. Tord tackade för motionssvaret och sade sig vara nöjd med det.

Dagbarnvårdare åt egna barn.

I en interpellation frågade Alf Karlman (Kd) Hans Ekström (s) om modellen att vara dagbarnvårdare åt sina egna barn och samtidigt ta hand om lika många barn från den kommunala barnomsorgen var något för Eskilstuna Kommun. Det blev som vanligt en stormig debatt om kvalité och valfrihet. Kajsa kände sig till manad att ställa sig i talarstolen och tala till försvar för de som idag arbetar som dagbarnvårdare. Hon menade att det inte är ett yrke som man väljer bara för att vara hemma med egna barn utan att det faktiskt ställs krav på kvalitet och kompetens.

Motion om kartläggning av prostitutionen i Eskilstuna.

Frida Skoglund som är kvinnopolitiskt ansvarig i både distrikt och lokalförening hade tillsammans med Anna Bergfors skrivit en motion om att kartlägga prostitutionen i Eskilstuna.

Vår kommungrupp lämnade in motionen som ingick i en kedja av liknande motioner som lämnades in till fullmäktige i flera sörmländska kommuner den 8 mars.

I motionen, som är undertecknad av vänsterns kommungrupp, föreslås att kommunfullmäktige uppdrar till Arbetsmarknad och familjenämnden att genomföra en kartläggning av prostitutionen i Eskilstunas kommun. Arbetet bör genomföras i samarbete med polisen.

Motionen fick bra uppmärksamhet i media och redan nu finns det ett arbete på gång hos polisen. Motionens vidare öden i den kommunala demokratin följer då fullmäktige beslutade remittera motionen till kommunstyrelsen för beredning.

Fullmäktige den 22 april 2004 var långt och innehöll flera frågor som det blev diskussioner kring. Årsredovisningen är ett tillfälle för alla partier att få tala om sin politik och redogöra för sin ekonomiska politik. När klockan blev 23 bröts fullmäktige och en del frågor fick skjutas upp till ett senare möte. Den omdiskuterade flytten av konstmuseet blev uppskjuten när miljöpartiet fick med sig Folkpartiet, Moderaterna och Kd på en återremiss. Frågan kommer att avgöras på ett extra Fullmäktige den 5 maj.

Årsredovisningen 2003

Eskilstuna Kommun årsredovisning med ett underskott på 13,3 miljoner kronor godkändes. Trots underskottet var årsredovisningen mycket mer positiv än vad prognoserna under året visade. Höjd kommunalskatt 2003 och anställnings- och inköpsstoppet som sattes in på senhösten var åtgärder som fick prognosen som i oktober visade på –89 miljoner att sluta på –13,3 miljoner.  Socialdemokraterna inledde debatten med att ta upp det positiva som hänt under 2004. Jörgen Danielsson nämnde att satsningen på att minska sjukfrånvaron hade gett effekt och att sjuktalen för 2003 hade sjunkit. Han talade också om en positiv utveckling vad det gäller samarbete mellan nämnderna och tog sin egen nämnd Barn och Utbildning som exempel. De hade tagit fram en lista på 40 projekt där Barn och utbildning samverkar med andra nämnder och förvaltningar. Andra positiva exempel i kommunen som Jörgen nämnde var öppnandet av Faktotum på Faktorimuseet, Vuxenförvaltningens arbete med framtidens äldreboende och Barn och utbildningsnämndens arbete med att integrera nyanlända gymnasieelever i den nyöppnade verksamheten Slussen.

Tommy Hamberg delade i den kommunala ekonomin i två delar. En del som vi kan påverka och en som styrs av andra faktorer. Den delen vi kan påverka är våra egna verksamheter i kommunen. Där har vi lyckats ganska väl att hålla kvalitet och ekonomi. Exempel på frågor som inte ligger i våra händer är våra intäkter från staten, sysselsättningen som minskar och stora konflikter i världen. Arbetslösheten i Eskilstuna ökade 2003 från 5,0 till 6,3% och ungdomsarbetslösheten  ökade kraftigt med resultat att försörjningsstödet till ungdomar mellan 18 och 24 år steg med 24% sista kvartalet 2003.

Positivt att nämna för Eskilstuna är att vi har anställt fler i kommunen med utomnordisk bakgrund, våran sjukfrånvaro i kommunen har minskat och befolkningen har ökat med runt 600 personer. 2003 satsades det på biogas och nu kör 10 biogasbussar runt i Eskilstuna på biogas framställt vid Ekeby reningsverk.

Arbetsmarknadsnämnden och Socialnämnden slogs ihop 2004 till Arbetsmarknad-och familjenämnden för att bromsa de stora utgifterna för individ och familjeomsorgen. Tommy Hamberg talade om att vi behöver en bred uppslutning i samhället för att klara de stora sociala problem som finns. Det kan inte bara vara en fråga för kommunen utan här måste även näringslivet och föreningslivet engagera sig

Moderaternas Iha Frykman valde att kalla sig manist för att hon saknade männen i barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen. Hon oroade sig också för att anställnings- och inköpsstoppet 2003 skulle kosta 2004. Folkpartiet ifrågasatte de fria bussresorna och Centern efterlyste mer brukarinflytande och betonade det felaktiga i att ha riktade stadsbidrag till kommunerna som minskar kommunernas självstyre. Tommy höll med Christina (C) om att statens riktade bidrag gör det svårt för kommunerna men sa också att Eu’s beslut i Bryssel till stor del påverkade vad vi sen ska göra i kommunerna. En ytterligare orsak till att makten urholkas i kommunerna.

Centrumplaneringen

Mindre bilar och mer cyklar är tanken med den nya trafikplaneringen för centrum. Drottninggatan blir bussgata och stängs av för biltrafik. Centrumringen som går runt stadskärnan ska skyltas upp och göras tydligare. Oro för att det i framtiden inte ska finnas tillräckligt med parkeringsplatser i centrum finns från Moderaterna, Centern och Folkpartiet. Tommy bemötte det med att det inte är bilisterna som gör centrumhandeln. Om man åker till ett externt köpcentrum utanför Eskilstuna så är det ganska likt andra köpcentrum i världen men att gå på stan i Eskilstuna är unikt och där finns styrkan i centrumhandeln. Det ska självklart finnas möjlighet till parkering längs med centrumringen och den ska vara tydligt skyltat för att minimera tiden man tillbringar med att leta parkering.

Västergatan

Västergatan kommer att byggas om i samband med att Vägverket bygger om korsningen vid Idunplan till en rondell. Den nya Västergatan ska harmonisera mer med Hamngatan, göra sträckan mer trafiksäker och cykelvänlig. Dessutom ska man se över dagvattenhanteringen i området. Kommunens investering är 34 miljoner och ytterligare 10 i stadsbidrag.

Konstmuseet

I många år har planer för ett nytt Konstmuseum i Eskilstuna diskuterats. När ärendet nu var uppe på dagordningen i fullmäktige så blev det återremitterat av Miljöpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Vice Ordförande i Kultur och fritid, Alar Kuutmann talade om ”En lång natts färd mot dag” och citerade även Fylkings ”Äntligen” när han talade för ett bifall till förslaget att reservera högst 35 miljoner till ett nytt konstmuseum i Munktellstaden. Alars argument för flytten var att vi skulle bygga ett konstmuseum i en av Eskilstunas mest särpräglade område med Lokomotivet som en spännande granne. Ett konstmuseum som är byggt för att visa konst, även konst som inte är tavlor. Dagens konstmuseum behöver byggas om för att uppfylla yrkesinspektionens krav och för att vara ändamålsenligt, det håller fel temperaturer för konsten och är tungarbetat för personalen. Att det ligger i en vacker byggnad i en vacker park kompenserar inte allt. Alar framhöll också att det skulle bli lättare rekrytera kompetent personal och på allvar börja arbeta pedagogiskt mot framför allt barn och ungdom. Alla krafter kan efter en flytt läggas på verksamhet i stället för lokaler.

Miljöpartiet tyckte att de ekonomiska kalkylerna var för dåliga och ville ha en återremiss. Moderater och Kristdemokraterna ”biktade sig” och erkände att de missförstått och trodde vi skulle säga ja till ytterligare en utredning så de gick på miljöpartiets linje. Men rösterna 50 för en flytt och 28 för en återremiss så vann återremissen enligt regeln om minoritetsbeslut som säger att det behövs en tredjedel av fullmäktiges ledamöter för att få en återremiss. Ärendet kommer avgöras på ett extra fullmäktige den 5 maj.