Tillståndsprövning enligt miljöbalken av Eskilstuna flygplats mm.

I det läge som frågan om flygplatsens framtid är förstår vi att det är nödvändigt att kommunen tar över ansökan om miljöprövning. Frågan om flygplatsens framtid måste hanteras på ett så klokt och ansvarfullt sätt som möjligt och då är det rimligt se till att kommunen tar ett ansvar trots att inte ägarfrågan är löst.

Tillståndsprövning enligt miljöbalken av Eskilstuna flygplats mm.

I det läge som frågan om flygplatsens framtid är förstår vi att det är nödvändigt att kommunen tar över ansökan om miljöprövning. Frågan om flygplatsens framtid måste hanteras på ett så klokt och ansvarfullt sätt som möjligt och då är det rimligt se till att kommunen tar ett ansvar trots att inte ägarfrågan är löst.

Vi kan idag inte se någon möjlighet för Eskilstuna Kommun att äga flygplatsen på lång sikt. Ett ägande av en flygplats kan bli en ekonomisk belastning som inte går att försvara i relation till andra kommunala verksamheter.

Därför anser vi att det är mycket viktigt att utreda flera alternativ i frågan om flygplatsens framtid och göra en analys av möjligheter, risker och konsekvenser av möjliga vägar att gå.

Vänsterpartiet

Tommy Hamberg & Sara Molander

Upphandling hemvård område Snopptorp.

I processen med att upphandla hemvård område Snopptorp har vi blivit allt mer övertygade om att upphandling av vård och omsorg inte är en bra väg att gå.
Upphandling hemvård område Snopptorp.

I processen med att upphandla hemvård område Snopptorp har vi blivit allt mer övertygade om att upphandling av vård och omsorg inte är en bra väg att gå.

Lagen om offentlig upphandling har en utformning som gör att det är omöjligt att upphandla utifrån värdegrunden att inte låta vinstdrivande företag utföra vård och omsorg. Lagen är till för att skydda konkurrensen på marknaden men leder i praktiken till en osund konkurrens där det är svårt för mindre företag, kooperativ och föreningar att hävda sig gentemot de kapitalstarka vårdbolagen.

Vänsterpartiet

Sara Molander & Åsa Ghaderi

Vård och omsorg skall finansieras gemensamt och vara likvärdig för alla. Vi inom Vänsterpartiet motsätter oss bestämt de vinstdrivande vårdbolag som alltmer har tagit över driften av vård och omsorg i kommuner över hela landet.
Vård och omsorg skall finansieras gemensamt och vara likvärdig för alla. Vi inom Vänsterpartiet motsätter oss bestämt de vinstdrivande vårdbolag som alltmer har tagit över driften av vård och omsorg i kommuner över hela landet. Vi ifrågasätter konsekvenserna av vinstuttag i verksamheter som till nästan nittio procent består av personalkostnader. Äldreomsorgen är en personalkrävande verksamhet, och vi vill erbjuda en god omvårdnad för brukarna med den personal som krävs. Ett privat företag som hävdar att de kan driva verksamheten till ett lägre pris, med samma kvalitet och som dessutom ska ha en egen vinst måste skära i utgifterna. Den senaste tidens debatt kring Eskilshems äldreboende visar tydligt att vår oro inför privatiseringen var befogad och att besparingarna handlar om personal.

Om ett privat företag påstår sig kunna driva verksamheten med samma kvalitet som idag men med färre i personalen måste man fråga sig om kommunen är en ineffektiv organisation eller drivs av andra värden. I kommunen har vi politisk makt att arbeta för att fler ska erbjudas heltid och rimliga arbetsvillkor inom vård och omsorg. Vi gör det utan att ställa det i relation mot vinst. Med upphandling släpper nämnden makten över personalpolitiken. En minskning av personal i verksamheten men med samma bemanning på tider där många händer behövs måste betyda att man erbjuder arbetsscheman med många deltider och delade turer. Det är anställningsvillkor som kommunen som arbetsgivare uttryckligen strävar efter att komma ifrån. Den ofrivilliga deltidsarbetslösheten som drabbar främst kvinnor som arbetar i kvinnodominerade yrken är ett uttryck för bristen på jämställdhet i samhället.

Som politiker kan man i en upphandling vara med och forma det underlag med krav som vi tycker är viktiga i en verksamhet som Eskilshem. Konsekvensen blir ändå att politiken avsäger sig makten att styra de skattepengar som vi är valda att förvalta på ett demokratiskt sätt. Den demokratiska processen byts ut mot en juridisk och de politiska möjligheterna att styra minskar. Eftersom man skriver avtal med utövaren så binder man sig vid en kostnad för en ganska lång tid framöver oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Om kommunen skulle drabbas av en ekonomisk svacka och politiken tvingas att skära i andra verksamheter kan de privata hålla sig lugna med sina avtal och fortsätta plocka ut vinst. Det anser vi är orimligt. En annan negativ effekt är att kontinuiteten försämras då en ny upphandling ska ske med ett visst antal år emellan. Det innebär oro både för brukare och för personal då det är möjligt att utförare byts ut vid varje ny upphandling.

Vi inom Vänsterpartiet kan tänka oss alternativa driftsformer som komplement till de offentliga. Vi tror att kooperativ och ideella organisationer kan tillföra kvaliteter som ibland går utöver det kommunen har att erbjuda. Då handlar det om att brukarna får ett alternativ. I fallet Eskilshem är det en befintlig verksamhet som byter ekonomisk huvudman. Att låta skattepengar övergå i privata bolagsvinster anser vi är fel. Blir det pengar över i en offentligt finansierad verksamhet skall de gå tillbaka in i verksamheten.

Lagen om offentlig upphandling har stora brister som den ser ut idag. Lokalt förankrade kooperativ och icke vinstdrivande företag har inte samma möjligheter att ta sig in på marknaden som de stora vårdbolagen – bolag som har en samordnande ledning och struktur och kan pressa priserna. Upphandlingssystemet och den osäkerhet det skapar är en viktig förklaring till att den privat drivna vården i så hög grad koncentreras till ett fåtal stora vårdföretag. Erfarenheter från andra kommuner visar att föreningar och mindre aktörer inte klarar konkurrensen mot de stora bolagen. Man kan därför inte säga att det är en konkurrenssituation på marknaden som leder till verksamhetsutveckling och mångfald.
Låt oss i stället fortsätta den pågående utvecklingen inom den kommunala vård- och omsorgsverksamheten!

I dagarna diskuteras Eskilshems äldreboende i Vuxennämnden. Förslaget är att det ska konkurrensutsättas och läggas ut på entreprenad. I Folket 4/3 kan vi läsa om personal och anhöriga som känner oro inför framtiden. De har samlat namn och uppmanar politikerna i vuxennämnden att tänka om.
I dagarna diskuteras Eskilshems äldreboende i Vuxennämnden. Förslaget är att det ska konkurrensutsättas och läggas ut på entreprenad. I Folket 4/3 kan vi läsa om personal och anhöriga som känner oro inför framtiden. De har samlat namn och uppmanar politikerna i vuxennämnden att tänka om. Vi som sitter i vuxennämnden för vänsterpartiet håller med och kommer att rösta emot förslaget då vi inte tror att en upphandling av verksamheten har några positiva effekter.

I en upphandling av en verksamhet är det fortfarande kommunen som har det yttersta ansvaret för att se till att verksamheten håller bra kvalitet. Eftersom man skriver avtal med utföraren så binder man sig vid en kostnad för en ganska lång tid framöver oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. Det innebär att kommunen släpper möjligheten att kunna styra verksamheten i perioderna mellan att avtalen skrivs. Vi tror på att behålla kontrollen för verksamhet och kostnader för att kunna styra omsorgen dit där behovet finns. En annan effekt är att kontinuiteten försämras då en ny upphandling ska ske med ett visst antal år emellan. Leder upphandling till skifte av entreprenör följer en ny period av omställning vilket innebär oro både för brukare och för personal.

Upphandlingssystemet och den osäkerhet det skapar är en viktig förklaring till att den privat drivna vården i så hög grad koncentreras till ett fåtal stora vårdföretag. Lokalt förankrade kooperativ och icke vinstdrivande företag har inte samma möjligheter att ta sig in på marknaden som de stora vårdbolagen som har en samordnande ledning och struktur och därför möjligt att söka uppgifter och kontrakt på flera håll. Man kan därför inte räkna med att det är ideella organisationer och icke vinstdrivande företag som kommer att få uppdraget att driva Eskilshem. Är det vår vilja att eskilstunabornas skattepengar ska gå till vårdbolag utan lokal förankring och med syftet att tjäna pengar på omsorgen om våra äldre? Risken för att det kommer att vara resultatet av en upphandling är överhängande.

I grunden handlar det om ideologiska skillnader och synen på hur vi förvaltar våra gemensamma skattemedel. Ett privat vårdbolag räknar med vinst. Den vinsten dränerar kommunen på pengar som skulle kunna användas till att förbättra servicen till eskilstunaborna. Vi tror på att använda våra gemensamma medel till en generell välfärd där varje krona går tillbaka till skattebetalaren och inte som vinst i ett bolag.

I Sverige är vi bra på att balansera kostnadskontroll med jämlik vård och omsorg av hög kvalitet. Det vi saknar i Sverige och som ofta återkommer i debatten är valfrihet. Om man jämför Sverige med länder som erbjuder en högre grad av valfrihet kan man se att de har en sämre finansiell hållbarhet, mindre jämlik vård/omsorg och sämre eller likvärdig kvalitet. En ökning av valmöjligheten leder till sämre finansiell hållbarhet, minskad jämlikhet och sämre resultat i de system som finns i världen idag. En ökad valfrihet leder till sämre välfärd för flertalet. Lösningen kan alltså inte vara att ta över modeller från andra utan måste vara att ta vara på det vi har och arbeta för att utveckla den kommunala verksamheten utan att släppa kontrollen över kostnaden.

Vi saknar argumenten som ska tala om varför det är viktigt att genomföra en upphandling. Det är inte ekonomiska skäl som ligger bakom, hävdar socialdemokraterna, utan det ska generera i verksamhetsutveckling. Verksamhetsutveckling är vi helt övertygade om att vi kan åstadkomma i våra verksamheter även om de drivs i kommunal regi och några ekonomiska fördelar med entreprenadverksamhet tycks inte heller finnas. Undersökningar visar att det i de kommuner där man lagt ut delar av sin verksamhet har en högre kostand än de som driver omsorgen helt i kommunal regi. Entreprenadverksamhet i omsorgen sparar alltså inga pengar åt skattebetalarna och det finns heller inga belägg för att det skapas en bättre kvalitet. Så vi frågar oss, precis som många andra i Eskilstuna. Varför?

Sara Molander
Åsa Ghaderi
Magnus Karlsson

Ledamöter i vuxennämnden för vänsterpartiet

I Eskilstuna har den styrande majoriteten varit restriktiv med att konkurrensutsätta kommunala verksamheter inom vård och omsorg. Nu ligger det ett förslag till beslut att konkurrensutsätta verksamheten vid Eskilshems Äldreboende. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är ett bra förslag och kommer att rösta emot.

I Eskilstuna har den styrande majoriteten varit restriktiv med att konkurrensutsätta kommunala verksamheter inom vård och omsorg. Nu ligger det ett förslag till beslut att konkurrensutsätta verksamheten vid Eskilshems Äldreboende. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att det är ett bra förslag och kommer att rösta emot.

Det finns ett konkurrensprogram för kommunen där det står att vi måste inleda en framsynt planering och investera klokt, för att ha en effektiv kommunal verksamhet som är i takt med förändringen i ålders- och behovsbilden. På vilket sätt är det klokt att lägga ut en verksamhet på entreprenad? Det är inte ekonomiska skäl som ligger bakom, hävdar socialdemokraterna, utan det ska generera i verksamhetsutveckling. Man förväntar sig alltså att ett privat alternativ ska vara bättre än det som bedrivs kommunalt. Vad är det för utveckling man hoppas på? Runt om i Sverige har kommunerna under 90-talet provat att lägga ut äldreomsorg på entreprenad. I dag kan man se att de förväntade fördelarna inte har funnits och flera kommuner börjar kommunalisera verksamheterna igen. Socialstyrelsen har skrivit en rapport och menar att det I många avseenden saknas kunskaper om konsekvenserna av att konkurrensutsätta äldreomsorgen. Det går därför inte att dra några entydiga slutsatser om huruvida privat utförd äldreomsorg skulle vara av bättre kvallitet och billigare än verksamhet som drivs i kommunal regi.

Vem är det som ropar efter entreprenadverksamhet i vård och omsorg? Detta har varit ett borgerligt krav i många år. Det finns inget stort tryck från allmänheten, inte från de boende, inte från anhöriga, inte från personalen. Vad är det som gör att tiden är rätt för Socialdemokraterna nu?

Är det brist på tilltro till våran egen förmåga som gör att man vill köpa in tjänster för att utveckla verksamheten eller är det en brist på fantasi? Vi saknar argumenten som ska tala om varför det är viktigt att genomföra en upphandling. Verksamhetsutveckling är vi helt övertygade om att vi kan åstadkomma i våra verksamheter även om de drivs i kommunal regi.

Det är svårt att se några fördelar med att konkurrensutsätta en verksamhet men de negativa effekterna kan vi se tydligt. En negativ effekt är att vi tappar den ekonomiska kontrollen. Eftersom man skriver avtal med utövaren så binder man sig vid en kostnad för en ganska lång tid framöver oavsett vad som händer med den kommunala ekonomin. En annan negativ effekt är att kontinuiteten försämras då en ny upphandling ska ske med ett visst antal år emellan. Det innebär oro både för brukare och för personal då det är möjligt att utförare byts ut vid varje ny upphandling.

Alternativa driftsformer är inte något vi säger kategoriskt nej till. Om kreativa personer ser att det saknas inslag i vår kommunala äldreomsorg och vill starta verksamhet i privat eller kooperativ form så är vi positiva. Då handlar det om verklig konkurrens och att brukarna får ett alternativ. I fallet Eskilshem är det en befintlig verksamhet som byter ekonomisk huvudman. Det ger inte ökad konkurrens och det tillför inte Eskilstunas skattebetalare något mervärde.

Vi ser inga fördelar med att lägga ut ett väl fungerande äldreboende på entreprenad. De argument vi hittills har hört känns ganska ihåliga och övertygar inte oss om att detta är rätt väg att gå.

Sara Molander
Åsa Ghaderi
Magnus Karlsson
Ledamöter i Vuxennämnden för Vänsterpartiet

I vårt gemensamma offentliga rum trängs kommersiella krafter för att få synas. Man säljer inte bara varor utan varumärken och livsstilar. Reklamen invaderar oss i samhället och ockuperar människors tankar och drömmar. Det mesta är till salu och människor ses som objekt som konsumerar.
Motion

Det offentliga rummet

I vårt gemensamma offentliga rum trängs kommersiella krafter för att få synas. Man säljer inte bara varor utan varumärken och livsstilar. Reklamen invaderar oss i samhället och ockuperar människors tankar och drömmar. Det mesta är till salu och människor ses som objekt som konsumerar. Fler köpcentra tränger undan ickekommersiella mötesplatser för människan. Samtidigt som allt större delar av det offentliga rummet blir privatägt krymper utrymmet för den fria opinionsbildningen. I ett samhälle som värnar om yttrandefriheten och demokratin måste människor ses som aktiva och skapande individer och inte som passiva konsumenter.

Vi frågar oss om kommunen kan ställa krav och slå vakt om vårt gemensamma utrymme i planprocesser av nya miljöer som har karaktär av ett offentligt rum, t ex nya köpcentra. Vi vill att kommunen tar initiativ i överläggningar med fastighetsägare och trafikföretag för att öka tillgången till det privatägda offentliga rummet. Tillstånd för att bedriva opinionsbildning ska enligt vår mening inte ligga på kommersiella verksamheter utan är en fråga som ska avgöras av våra demokratiskt styrda myndigheter. I planarbetet bör även reklamfria ytor finnas med. Målsättningen ska vara att människors tillgång till reklamfria ytor ska öka i Eskilstuna.

Med anledning av detta yrkar vi

att kommunfullmäktige uppdrar åt berörda nämnder att utreda möjligheterna att öka den reklamfria miljön i Eskilstuna kommun

att kommunfullmäktige uppdrar åt berörda nämnder att utreda möjligheterna att öka yttrandefriheten i privatägda offentliga rum

Eskilstuna 2005 09 29

I maj 2005 antog Kommunfullmäktige den nya översiktsplanen för Eskilstuna Kommun. Där har vi slagit fast i vilken riktning vi vill att vår stad ska utvecklas i sin fysiska utformning. Stadsplanering har en stor betydelse för att människor i staden ska må bra och vi ska utforma staden till en hälsosam och vacker plats att leva på.

I maj 2005 antog Kommunfullmäktige den nya översiktsplanen för Eskilstuna Kommun. Där har vi slagit fast i vilken riktning vi vill att vår stad ska utvecklas i sin fysiska utformning. Stadsplanering har en stor betydelse för att människor i staden ska må bra och vi ska utforma staden till en hälsosam och vacker plats att leva på.

Staden måst också fyllas med medborgare som har ett bra liv och det måste finnas den trygghet som gör att människor utvecklar sina resurser och vill bidra till sin egen och samhällets utveckling. För tio år sedan skrev Vänsterpartiet en motion om att utarbeta en social översiktsplan. I den står ”För att kommunen ska klara sin åtaganden på ett någorlunda rimligt sätt behövs en social översiktsplan som parallell till den fysiska. Kommunen behöver skapa ett sammanhållet program där det sociala skyddet tydliggörs. Ekonomiskt bistånd, arbetslinjen, missbrukarvård, utsatta kvinnors situation, barnens skydd mot övergrepp, ungdomars rättigheter, invandrares rättigheter etc. etc.”

Motionen blev besvarad i Kommunfullmäktige med svaret att det fanns skäl med att vänta med ett ställningstagande i avvaktan på ny socialtjänstlag som förväntades ställa krav på en social översiktsplan.

Idag är läget att vi har en ny fysisk översiktsplan, den nya socialtjänstlagen har varit i bruk sedan 1996 och där finns inget krav på social översiktsplan. Frågan är fortfarande aktuell och en social översiktsplan skulle vara värdefull för att

– tydliggöra och därmed kunna utjämna skillnader i levnadsvillkor
– se till att den sociala tryggheten omfattar alla
– främja medborgarnas engagemang i samhällsfrågor

Vi har idag flera nämnder som arbetar med de sociala frågorna och den sociala sektorn måste aktivt deltaga i samhällsplaneringen. Där kunskapen om människors villkor finns mäts effekterna av samhällplaneringen bäst.

Därför anser vi

Att fullmäktige beslutar uppdra åt samtliga berörda nämnder att utarbeta en social översiktsplan.

Eskilstuna

Kamrater och mötesdeltagare första maj.
Jag vill börja mitt tal till er idag med en uppmaning. Vi behöver alla krafter som försvarar kommunernas verksamheter – våra gemensamt ägda och beslutade verksamheter. Kommunernas ekonomi måste stärkas. Det finns krafter som påstår att kommunerna har god ekonomi. Det finns andra krafter som försöker lura i oss att politikerna försnillar och reser upp alla pengar så att det är meningslöst att betala skatt. Min uppmaning till er är att i varje läge se bakom och argumentera emot dessa krafter. Var tredje kommun har fortfarande underskott i sin ekonomi. De som har budget i balans har tvingats göra stora nedskärningar. Det är klart man blir förvånad över regeringen – men sannerligen också över miljöpartiet. De deltar i att marknadsföra bilden att kommunernas ekonomi är ljus. Då ska det nu till exempel bli intressant att se hur pass god kommunernas ekonomi är, när det kommer till medlemmarna i Kommunalarbetarförbundet. Kommunal har som vanligt slitit hårt för sina lönekrav. Deras verklighet är att antingen få som svar från arbetsgivarsidan är att det saknas pengar. Eller att bli stoppade av sina egna i LO-borgen.

Kommunal tillsammans med andra vänsterkrafter har nu tvingat fram garantier för att vi ska minska löneskillnaderna. Att kommunerna ges ett ekonomiskt utrymme handlar alltså både om att kunna bedriva en verksamhet med god kvalité och att kunna höja kvinnors löner. Löneskillnaderna mellan män och kvinnor är omotiverade, osakliga, ovärdiga och fullständigt oacceptabla.

Kommunernas ekonomi måste också stärkas för att skapa de riktiga arbeten som behövs för att vi ska klara välfärden. Därför blir man ju så evinnerligt trött på denna ständiga uppdykande pigdebatt. Vi har nu dragit med den i 12 år. Och jag får en känsla av att den håller på att blossa upp igen. Jag ska nu göra en jämförelse mellan förslagen att skattesubventionera hushållsnära tjänster, alltså att återinföra pigor åt män och överklass, med att istället satsa på kommunernas ekonomi.

Finland införde pigsystemet för fyra år sedan, med avskräckande resultat. Pigavdraget har gett ca 3000 heltidstjänster och kostat staten cirka 830 miljoner kronor. Denna summa skulle i Sverige räcka till 3200 vårdbiträden på heltid i den offentliga sektorn. Det finska exemplet visar alltså att subventioneringen för det första inte skapar fler jobb. Den flyttar bara sysselsättningen från en sektor till en annan. Arbetskraften ska alltså tas från den offentliga sektorn och på så sätt hjälpa männen och överklassen att köpa sig fria från att ta reda på sin egen skit.

Det finska exemplet visar nämligen att den del av subventioneringen som använts till hushållsarbete i störst utsträckning utnyttjas av män i 40-årsåldern. Det innebär ju att lågavlönade kvinnor i Kommunal får gå in och ta den ekonomiska kostnaden för det hushållsarbete som männen vägrar att utföra. Män får städningen utförd på statens bekostnad! Ja ni hör ju själva. Jag säger  – Inga pigor till männen och överklassen! Istället ska vi naturligtvis fortsätta subventionera den offentliga sektorn.

Rätten till arbete är central för arbetarrörelsen. Att skapa låglönearbeten med tillfälliga eller osäkra anställningsvillkor är inte vägen att gå för att förverkliga denna rätt att bidra till samhället. En villkorslös anpasning till det internationella kapitalet, som inte längre behöver ta några lokala strider utan helt enkelt bara flytta, är också meningslöst. Vi måste ta strid  för rätten till arbete, skärpt arbetsrätt och internationell solidaritet istället för unken protektionism. Återanställ människor i offentliga arbeten som underhåller våra gemensamma tillgångar och bygger ut välfärden så att barngrupperna på dagis kan minska och de gamla få sin omsorg. Ta strid för vår rätt att beskatta de rekordhöga vinsterna i näringslivet. 2004 delades 165 miljarder ut till aktieägarna, vilket motsvarar 7.3 procent av BNP.

Den 1 januari nästa år läggs Utlänningsnämnden ner. Äntligen! Nu måste vi se till att det nya, mer rättssäkra systemet inte havererar redan från starten. Därför vill jag uppmana er att stödja det sk Påskuppropet som är ett intitiativ från Sveriges kristna råd. Den som stödjer Påskuppropet kräver en allmän ”amnesti” för asylsökande. Det gäller alla de som nekats asyl och därför gömmer sig, liksom de som överklagat avvisningsbeslut till Utlänningsnämnden och nu väntar på besked. Framför allt är det naturligtvis en humanitär inställning som ligger bakom kravet på allmän amnesti, eftersom den asylprocess vi har haft fram till nu tvingar människor att leva i ovisshet och skräck för avvisning under så lång tid. Sverige har ju i praktiken slutat följa FN:s flyktingkonvention. Men det handlar alltså också om att redan nu börja värna om det nya system som träder i kraft i och med att Utlänningsnämnden läggs ned den 1 januari nästa år. Den som stödjer Påskuppropet menar att det nya systemet inte ska börja med att behandla ett stort antal ärenden som hänger kvar från Utlänningsnämndens tid.

Regeringen måste ställas till svars för den tragedi man skapat. Det krav som så länge förts fram på rättssäkerhet i asylprocessen ska nu snart förhoppningsvis bli verklighet. Men vi kan inte, som regeringen, vägra se de människor som systemet misshandlat. Regeringen måste pressas i flyktingpolitiken. Påskuppropet är ett sätt. Namninsamlingen pågår till den 9 maj, det är hög tid för alla som vill stödja uppropet att göra en insats. Skriv ditt namn här idag och ta med en lista till din arbetsplats tilll nästa vecka också.

Ge alla de som tvingas gömma sig och alla de som väntat så länge chansen att återfå sitt människoovärde. Ge det nya rättsäkrade systemet en chans att fungera från start. Utlänningsnämnden överlämnade i veckan ett ärende som gäller en familj från Uzbekistan till regeringen för prövning. I familjen finns ett av de många barn som i väntan på uppehållstillstånd drabbats av uppgivenhetssymtom. Nu utgår vi från att detta innebär att regeringen tänker besluta att de barn som befinner sig i detta allvarliga tillstånd ska får stanna. Det är ett beslut som kommer i elfte timmen. Det är bråttom för de här barnen. Nu hoppas vi på det enda riktiga beslutet den här frågan i en i övrigt havererad asylpolitik.

Mötesdeltagare. Vänstermänniskor! Jag vill ta det här tillfälet i akt och vädja till er om ytterligare ett sorts motstånd. Jag vill vädja till er egen förmåga att stå emot de europeiska tendenserna till nynationalism. En nynationalism som också sträcker sig in i vänstern. En tro om att motståndet mot det internationella kapitalet i första hand utgörs av det nationella självstyret. Jag anser faktiskt att det finns partier i vänstergruppen i EU-parlamentet som präglas av gammal nattstånden kommunistisk nationalism. Men vi kan aldrig rädda miljön nationellt. Vi kan inte nå framgång om vi bara försöker mota arbetslösheten lokalt eller sätta emot det internationaliserade kapitalet nationellt. Låt oss inte gå i fällan att bli en vänster som gråter krokodiltårar över den försvinnande nationalstaten. Kan vi inte lova varandra att inte bli en del av geografiska maktblock som bekämpar varandra politiskt och bygger murar kring sig själva. Visst – högern måste mötas på hemmaplan. Men inte till priset av det vi nu ser utspela sig i vårt grannland Danmark.

Vi får hålla tungan rätt i mun, kamrater. En smutskastningskampanj mot den svenska välfärden pågår. Om resultatet blir det som smutskastarna önskar – en borgerligt regering – skulle takten öka i utförsäljningen av det offentliga öka dramatisk. Så låt ossför allt i världen försvara en av världens bästa föräldraförsäkringar, låt oss försvara världens mest utbyggda barnomsorg, låt oss försvara ett av världens bästa och mest öppna skolsystem, låt oss försvara ett av världens mest omfattande sociala skyddsnät och en internationellt sett stark arbetsrätt. Men låt oss inte göra det till priset av unken nationalism.

Arbetare i alla länder – förena er! Feminister i alla länder – förena er! Miljöaktivister i alla länder – förena er.

Människorättsaktivister i alla länder – förena er.

Kamrater för 107:e året i rad så samlas socialister runt om i världen för att manifestera solidaritet och för att resa sina krav på rättvisa och jämlikhet.
Det känns i hela kroppen att det är vår dag i dag. Det pirrar när jag vaknar och när jag är här tillsammans med er, under våra röda fanor.

Kamrater för 107:e året i rad så samlas socialister runt om i världen för att manifestera solidaritet och för att resa sina krav på rättvisa och jämlikhet.
Det känns i hela kroppen att det är vår dag i dag. Det pirrar när jag vaknar och när jag är här tillsammans med er, under våra röda fanor.

Visst har vi uppnått en hel del i vår kamp här i landet men mycket är kvar. Kampen om rätten till arbete, vila och fritid är återigen högt på dagordningen. Jämlikhet, solidaritet och demokrati måste ständigt vara fokus, för än är det långt kvar tills vi nått våra mål. Vi kan ju inte säga att det råder verklig demokrati när majoriteten av befolkningen inte har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter som minoriteten. När kvinnor dagligen förtrycks och betalar varje dag i hela sitt liv för att de är födda till ”könet” kvinna och därmed ses som mindre värda.

Vi är ett feministiskt parti och vi hatar de privilegier män som grupp har för att de är födda till män. Det är långt till ett officiellt erkännande om att män som grupp har gemensamma intressen för att upprätthålla patriarkatet. Det handlar om makt! Män som grupp tjänar på att kvinnor har lägre löner, att kvinnorna blir mer beroende av de män de lever med, männen kan få större löneutrymme och om kvinnor dessutom jobbar deltid så har de ännu mer tid att sköta om frisk man och barn i hemmet. Män delar betalt arbete med makt och fritid. Kvinnor delar betalt arbete med obetalt hemarbete och lite fritid.

Men de yttersta konsekvenserna av patriarkatet är mäns våld mot kvinnor. 22 000 kvinnor anmälde att de blivit slagna i fjol. 2 200 kvinnor att de blivit våldtagna. Hälften var under 18 år och hälften av dem var under 15 år. Både anmälningsbenägenhet och antalet våldtäkter har ökat enligt BRÅ. Enligt dem är det också stora mörkertal. De tror att endast var 7:e våldtäkt anmäls. Det betyder att det sker 40 våldtäkter/dygn i Sverige. Det är bl a därför viktigt för oss som parti att stå upp mot mäns våld mot kvinnor, för kvinnors rätt till sin egen sexualitet, för kravet på en arbetstidsförkortning, för att avskaffa löneskillnaderna, för en individuell föräldraförsäkring så att betalt arbete och obetalt hemarbete fördelas mer rättvist. Det handlar om makt. Vi är det enda feministiska och socialistiska partiet och därför är det vårt ansvar att göra vad vi kan för att ändra maktförhållandena i samhället. Därför kommer vi att kämpa vidare dag efter dag….

Ni vet väl att det finns fler Göran i de 500 största bolagsstyrelserna än kvinnor. Det har de fått massiv kritik för, men de har skakat lite lätt på sig och förklarat att det handlar om kompetens. Men nu har högern kommit på en genial (om än gammal) lösning på den skeva maktfördelningen och samtidigt för fler ”vita” arbetstillfällen. Ja, det är argumenten denna gång. Om kvinnor behöver ta mindre ansvar för hem, man och barn så kan de ju ta för sig mer. Så nu ska vi införa skattesubventionerade pigor för en viss samhällsklass så att deras möjligheter förbättras. Tidigare har förslagen om pigor lanserats för bättre jämställdhet, integration, ökad arbetsmarknad och mindre svartsektor. Argumenten har varit många men alla går ut på samma sak. Ja, det handlar ju inte om att de inte redan skulle ha råd med pigor, för det har de ju, utan det handlar om att få ut mer av de gemensamma skattemedlen och mer makt. Vi ska alla betala och bidra för att arbetarklassens döttrar och kvinnor ska börja jobba som lågavlönade pigor utan rättigheter. Men även med skattesubventioner kommer det att vara billigare att ha svart arbetskraft och de som oftast utnyttjas är kvinnor med utländsk härkomst och utan papper. De är i ett totalt beroende av sin arbetsgivare, vilket självklart är mycket lönsamt. Dessutom omfattas inte pigorna av arbetsrättslagstiftningen.

Finlandsförsöket lyfts fram av Svenskt näringsliv som en modell att följa efter, men vid närmare granskning så kan vi se att bara fem procent av de finska hushållen har använt sig av avdraget. Av köpen var hela 85 % olika former av renoveringsarbeten, alltså ett slags permanent ROT-bidrag. Av köparna sa hälften att de skulle ha genomfört arbetet även utan avdrag. Det är inte heller de lågavlönade som utnyttjat avdraget, utan framför allt höginkomsttagare, villaägare och tjänstemän. På SvD försöker Svenskt Näringsliv m fl krampaktigt hålla frågan flytande, medan det för alla andra är uppenbart – nämligen att pigreformen var ett fiasko. Försöket har kostat betydligt mer än det smakat. Utvärderingen visar att bara 1600 jobb har ”skapats”. Det har också varit ett dyrt experiment, som kostat den finska staten 830 miljoner kronor. För den summan hade man ex kunnat anställa ca 3000 vårdbiträden på heltid!
Och en del av konsekvenserna blir att de välutbildade högavlönade kvinnorna, förväntas i olika maktpositioner tillvarata dessa underklasskvinnors intressen. Avståndet mellan de kvinnor som har formell makt och de som inte har det kommer att öka. Och den högavlönade kvinnan gynnas. Men i det långa loppet är det manssamhället som förstärks av denna utveckling.

Det är för övrigt oerhört förvånande att borgarna förespråkar skattesubventionering av en bransch på det sätt man gör när det gäller pigavdraget eftersom man i alla andra sammanhang ondgör sig över vad man brukar kalla osund konkurrens och bidrag. Det senaste exemplet på osund konkurrens kommer från Gävle. Och gäller sjukhuskökets försäljning av smörgåstårtor till andra än anställda. Borgarna drog ut i strid för den fria konkurrensen och mot den skattesubventionerade tårtförsäljningen. Frågan infinner sig naturligtvis vari skillnaden ligger mellan skattesubventionerade pigor och tårtor? Att påstå att pigor i hemmet skulle vara lösningen både på arbetslösheten, den offentliga sektorns och enskilda kvinnors problem är att förenkla samt gå i kapitalets och manssamhällets intressen. Vad som krävs för att få en reell förändring till stånd är en ordentlig satsning på den offentliga sektorn.

3 000 tjänster i offentlig sektor är mycket välkommet. I slutet av -80 talet började nedmonteringen av den offentliga sektorn och 300 000 kvinnor miste sina arbeten. De lämnade ett stort antal arbetskamrater efter sig. Dessa, och naturligtvis de som anställts senare, betalar i dag ett mycket högt pris för den stora förändringen som skedde. De betalar med sin hälsa! Sjukskrivningarna kostar idag över 100 miljarder/år. Samtidigt ökar antalet dispenser från övertidstaket med 25% på något år. TCO har redovisat att övertiden motsvarar 20 000 arbetstillfällen och för att upprätthålla samhällets produktionssystem skulle ingen mellan 18-64 år behöva arbeta mer än 24t/vecka. Vi anser att det är dags för ett hälsosamt liv och en mer rättvis fördelning av det obetalda hemarbetet och därför står vi kvar vid våra krav på förkortad arbetstid med ett första steg ned till 35 timmar.

Men, säger ni då hur ska det då gå med den framtida äldreboomen och de kostnader det innebär? Vi har fått höra att vi inte kommer att ha råd med den generella välfärden och vi kommer att behöva arbeta fler timmar. Men om alla som jobbar idag skulle vara på arbetet 5 % mer dvs mindre sjukfrånvaro, tjänstledighet mm så är inte försörjningsbördan år 2030 större än idag per arbeterska/arbetare. Men självklart är det någon som tjänar på mytspridningen om att vi inte skulle ha råd med den generella välfärden i framtiden och de som förlorar på det. Och sjävlklart är det ungdomar, invandrare och kvinnor d.v.s. de grupper med de lägsta inkomsterna och de som är i störst behov av en välfungerande offentlig sektor som förlorar.

Men inte nog med att kvinnorna betalar med sin hälsa för de överföringar som gjorts från det offentliga till det privata, de måste också bära ansvaret för landstingens och kommunernas ohållbara ekonomier på sina redan nedslitna och nedtyngda axlar genom att de inte får skäliga löner för det arbete de utför.
För Någon städar våra kontor, Någon städar våra sjuksalar, Någon matar våra gamla, Någon lagar mat åt barnen i skolorna, Någon tar hand om våra barn i deras vardag på förskolorna. Dessa någon är värdig en lön som det faktiskt går att leva på. Dessa någon är oftast en deltidsanställd kommunalare. Årets applåd för alla Kommunals kvinnor och det är bara att stämma in i parollen att utan Kommunalare stannar Sverige!

Men man kan nästan tro att detta arbete utförs av sig självt eftersom lönerna är så oanständigt låga. Att få en anständig lön för sitt arbete är en rättighet och det handlar om kvinnors rätt till egen försörjning vilket innebär en möjlighet till värdigt liv. Men är också en signal när det gäller hur vård- och omsorgsarbetet borde värderas av samhället.

Och vi har råd. Om offentlig sektor skulle tillåtas öka sin andel av BNP till den nivå den var 1982 skulle det innebära 100 miljarder till offentlig sektor/år. Eller om arbetslösheten sjönk till den nivå den var innan den nyliberala politikens stora inmarsch så skulle offentlig sektors inkomster öka med 340 miljarder/år. Som jämförelse kan jag nämna kostnaderna för bostadsbidraget 4 miljarder, barnbidragen 12, äldreomsorgen 75 miljarder os.v. Så vänsterpartiets ständiga krav på mer pengar åt kommuner och landsting samt för höjda kvinnolöner är helt rimliga och möjliga krav som vi har fått en viss utdelning på i höstas 7 miljarder och nu i finansplanen löften om pengar till kommuner och landsting samt ett riksdagsbeslut om att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ska utjämnas. Men en alldeles för liten utdelning om vi ser till de behov som finns. Så kamrater kampen går vidare!

Vi går under parollen rätt till jobb på rättvisa villkor. Vi gör det för att vi som parti vet vilka konsekvenser arbetslösheten får för maktfördelningen, för den enskilde individen och för samhället i stort.
Ägande ger makt, den som äger har också den avgörande makten att fatta viktiga beslut, den som äger har också rätten till vinsterna. Därför tycker vi att det gemensamma ägandet ska öka i förhållande till det privata. Vem som äger är alltså både en demokrati- och rättvisefråga. Näringslivets bruttovinster (som ingår i BNP) steg från 611 till 675 miljarder. Det är en ökning med 64 miljarder och 10,5 procent och lönernas andel i förhållande till vinsten har inte varit så låg sedan före fösta världskriget. Så det är inte förutan att jag tänker på den gode Peps Perssons låt ”Falsk matematik” ”Det är falsk matematik som gör den fattige fattig och den rike så förbannat rik.”

Vi är övertygade om att dessa frågor måste upp på den politiska dagordningen. Storföretagens makt att lägga ner även vinstgivande verksamhet, fenomen som Barneviks pensionsmiljard och privatiseringsvågen i offentlig sektor visar på nödvändigheten av en systemkritisk debatt. Det handlar om att demokratin måste fördjupas och breddas, det handlar om ekonomisk demokrati. Det handlar om rätten till arbete. Villkoren på arbetsmarknaden blir allt mer orättvisa. Medan direktörer lyfter feta löner på 60 000/dag och fallskärmar, genomförs lönesänkningar och villkoren pressas tillbaka i Sverige. Kommunal får ett lönelyft på 3 % medan SJ:s VD fick ett lönelyft på 11,3 procent så nu är hans årslön 2,3 miljoner kronor, Postens VD fick ett lönelyft på 33,3 procent motsvarande 400 000 kr/år, Vasakronans VD fick ett lönelyft motsvarande 33 000/månad så visst är villkoren orättvisa. Så visst har vi råd att utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Och än är det bara vänsterpartiet som visat att vi menar allvar i både ord och i handling.

Nästan hälften av alla kvinnor inom LO under 24 år har en otrygg anställning. Nästan en tredjedel av alla kvinnor inom LO under 30 år har en otrygg anställning. Det är kvinnorna, ungdomarna och människor med invandrarbakgrund som fått ta ansvar för arbetsgivarnas behov av flexibilitet. På 3 år har åldersgränsen för när man etablerar sig på arbetsmarknaden förskjutits med 3 år. Under året som gick dog 46 personer genom sina jobb i Sverige och 612 000 personer skadades i arbetsplatsolyckor. Utländska företag anlitas helt lagligt i Sverige, t ex Vaxholm eller nu senast Torslandaverken med timlöner på 10 kr. Samtidigt har Arbetsdomstolen beslutat tillfråga EG-rätten och om svensk strejkrätt harmoniserar med EG- rätt för att kunna döma i Vaxholmmålet. Ja ni hörde rätt! EG-rätt ska tydligen avgöra om vi får ha strejkrätt i framtiden.

En grå, eller svart arbetsmarknad har vuxit fram, där bl a illegalt invandrad arbetskraft finns. Vi vill bekämpa den sociala dumpingen och stärka arbetsrätten. I stället vill vi ha en generös flykting- och invandringspolitik. Vi vill att heltid skall vara en rättighet och deltid en möjlighet. Otaliga arbetsmarknadsministrar har utlovat att heltid skall bli en rättighet – när skall reformen bli verklighet? Av 170 kommuner som svarat på frågan om de har beslutat om rätt till heltider för sina anställda är det bara lite knappt 30 st som svarat att de fattat ett sådant beslut. Samtidigt vet vi att det är nästan lika många kvinnor som är deltidsarbetslösa som antalet heltidsarbetslösa kvinnor och att de deltidsarbetslösa kvinnorna är fler än de heltidsarbetslösa männen.
Vi är ett feministiskt och socialistsikt parti därav våra krav på höjda kvinnolöner, mer pengar till kommuner och landsting, rätt till heltid och förkortad arbetstid. Det är alla frågor som påverkar arbetarklassens kvinnors förutsättningar och makten i samhället.

Trots integrationspolitiska satsningar och trots förstärkt lagstiftning mot diskriminering fortsätter den strukturella rasismen att ta ut ett högt pris för personer med utländsk bakgrund. De borgerliga partiernas lösning är att lägga skulden på invandrare genom tuffare tag och att låta politiken mot invandrare utgöra experiment för en nyliberal och nykonservativ politik.

Hårdare tag i när det gäller socialbidrag, arbetslöshetsförsäkring och på arbetsförmedlingen. Politiska förslag riktade till personer med utländsk bakgrund utgör en försmak på vad hela arbetarklassen och än fler löntagare kommer att utsättas för om borgarna får makten. Att bekämpa den här utvecklingen är centralt för vänsterpartiet. Dels för att vi tar kamp mot den strukturella rasismen, dels för att den utgör ett experiment som arbetare och kvinnor, speciellt kvinnliga arbetare kommer att utsättas för.

Det går inte att nöja sig med att säga att vi vill stoppa den här utvecklingen. Att bekämpa den här utvecklingen kan bara ske genom att vända på den. Det behövs en politik som kraftigt minskar arbetslösheten men det räcker inte, det behövs även en politik för att bekämpa den strukturella rasismen. För vänsterpartiet är det två prioriterade frågor.

Idag, på 1 maj, arbetarrörelsens högtidsdag går vi alltså också till angrepp mot den strukturella rasismen. Vi gör det genom en vykortskampanj till Svenskt Näringsliv där vi uppmanar dem att sluta diskriminera personer med utländsk bakgrund. Men skall den strukturella rasismen kunna nedkämpas måste politiken tydligare förändras. På samma sätt som arbetarrörelsen demokratiserat politiken genom att höja representationen av arbetare inom politiska beslutsförsamlingar, på samma sätt som vänsterpartiet med sin feministiska politik tagit steg för att öka kvinnors politiska representation är det nu dags att utmana andra partier att öka den representationen av personer med utländsk bakgrund till de parlamentariska församlingarna efter valet den 17 september 2006.

Hoten mot arbetsrätten, kollektivavtal och välfärden är stora! Framför oss har vi både EU:s tjänstedirektiv och Konstitutionen. I Tjänstedirektivet är den så kallade ursprungslandsprincipen grundläggande. Företag ska kunna vara verksamma i andra länder men bara behöva följa hemlandets lagar och regler. Det kan betyda att 28 länders lagar och regler samtidigt är gällande i ett land. Det är förbjudet att ställa krav på företagen så att den utrustning som krävs för tjänstens utförande ska uppfylla vissa villkor. Alla förstår vad det kan betyda för folkhälsan och arbetsmiljön.

Gäller huvudprincipen även kollektivavtal, löner och arbetsrätt? Detta är oklart! I formell mening ser det ut som att det är de arbetsmarknadsregler som finns där tjänsten utförs som gäller. Men löntagarnas rättigheter ska självfallet vara huvudregel och inte undantag.
I praktiken kommer risken för lönedumpning att vara betydande. Det finns inget krav på att företag ska ha en representant på plats i det land till vilket det har skickat sina anställda. Då har facket ingen att förhandla med. Det finns ingen anmälningsplikt för företag, varför det många gånger kommer att vara okänt att de är verksamma här. Och det kommer att vara så gott som omöjligt att kontrollera löner och arbetsvillkor när arbetstagare är här endast under kortare tidsperioder. Ännu är inte tjänstedirektivet färdigförhandlat. Det kan bli några mindre förändringar men i allt väsentligt torde gällande förslag gå igenom. Därför finns det bara ett krav som en vänster värd namnet kan ställa – skrota EU:s tjänstedirektiv!

Men det räcker inte med det. Tjänstedirektivets grunder finns i EUs regelverk och kommer att finnas i än värre form om den nya konstitutionen går igenom. Konstitutionen måste därför omförhandlas.

I förslaget till EU-konstitution (lll-315) görs verksamheterna inom vård, skola och omsorg till en handelsfråga. På samma sätt som det handlas med varor ska det också handlas med välfärdstjänster. Ett land kan bara lägga in veto mot internationella handelsavtal med ”sociala tjänster och tjänster som avser utbildning och hälso- och sjukvård” om avtalet riskerar att ”allvarlig störa” landets välfärdsmodell. Hur mycket välfärdstjänster kan det handlas med
innan denna gräns har överskridits? Hur mycket av den offentliga sektorn måste vi sälja ut till privata bolag från andra länder? Vänsterpartierna i EU är eniga om att skrota tjänstedirektivet och att fälla EU:s nyliberala konstitution. Och den 29/5 ska Frankrike folkomrösta om Konstitutionen. Lyckas de få igenom ett nej så har vi frågan i valrörelsen. Och det behövs att 25 % av riksdagens ledamöter är emot konstitutionen för att stoppa den.

Kamrater, tack för att ni lyssnat! och kom ihåg att alla vi socialister har oerhört mycket att göra. Vi måste låta 1:a maj vara 365 dagar om året, vi måste låta pirret och kampkänslan vara med oss i vår vardag: Vi måste våga synliggöra den strukturella maktförskjutningen och stå upp mot nyliberalismen i kampen för ett feministiskt och socialistisk samhälle! Kampen går vidare!
Ulla Andersson

Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Kamrater, vänner, mötesdeltagare
Så är den äntligen här. Dagen då varje sliten kavaj blir en mantel av strålande ljus. Dagen då
varje trött proletär glömmer mödornas här och drucken av vårvindars rus. Dagen då vi
tillsammans, just i vetskapen att vi kämpar tillsammans, finner kraft till ännu ett år.
Efter det år som gått är den dagen mer behövd än på mycket länge. Det gångna året har
präglats av en fullkomligt skogstokig amerikans president som inte räds att kränka varje del
av allt som någonsin varit folkrätt. Det har präglats av en alltmer samlad borgerlig. En
borgerlighet som mer oförskräckt än på länge återigen kommer med sina fräscha förslag på att
sänka sjukersättning, a-kassan och jo just ja… sänka skatten för de rikaste. Året har också
präglats av ett hejdlöst och oärligt mediadrev mot vänsterpartiet, Ung Vänster och alla andra
som vågat kräva förändring. I sådana tider är denna dagen av gemenskap och solidaritet – av
fest och demonstrationer mer välkommen än på länge.
Den här dagen av hopp och segervisshet behövs när en amerikansk president inte räds att
kränka varje del av den internationella folkrätten. När en amerikansk president ger sig sig
själv och världens enda kvarvarande supermakt rätt att avsätta och tillsätta regeringar, stifta
internationella lagar och bryta dem. När en amerikansk president låter sina trupper intervenera
varhelst i världen det gynnar det egna intresset. För ett år sedan fick vi höra att kriget var slut.
Val utlystes och hölls, ockupationen sades vara över. Ändå får vi nästan dagligen rapporter
om nya övergrepp mot den irakiska befolkningen. Yankees – go home!
De säger att vi inte har råd. Pengar är slut. Nu måste det skäras. De sjuka är för dyra. De som
kräver vård är för dyra. De som kräver utbildning är för dyra. De säger att vi inte längre har
råd. De snackar skit. Sanningen är att de inte vill vara med och betala.
De vill behålla sina miljonlöner, och sina feta fallskärmar. De vill behålla sina miljardvinster.
Cocktailpartyn, lustyachter, lyxvillor och sportbilar kostar trots allt en del pengar. För dem
går deras rätt till ett liv i lyx före vår rätt till vård, skola och trygghet. Och får de inte som de
vill hotar de med att flytta utomlands.
Till dessa herrar har jag bara en sak att säga – dra! Vi har inte bett om att få betala era
fallskärmar. Vi har inte bett om att få föda er. Och vi har verkligen inte bett om att få ert
översitteri i ansiktet varje dag. Passar det inte så dra. Ni kommer inte vara saknade. Men en
sak ska ni veta. De rikedomar som vi slitit ihop genom hårt arbete tar ni inte med er.
Samtidigt som dessa herrar gör allt som står i deras makt för att smita från sina skatter har
dessutom mage att anklaga sjuka och utslitna för bidragsfusk. De som under 1990-talet
tvingades göra två personers arbete i vården och i skolan för att maktens herrar inte längre
ville vara med och betala får nu skulden. Nu när deras ryggar har krökts en gång för många.
Nu när deras ork har tagit slut. Då ska de dessutom kallas bidragsfuskar av de som plundrat
och skördat för att få så fallskärmar och avgångsvederlag i miljardstorlek. Återigen. Om det
inte passar att solidariskt vara med och betala för en generell välfärd som är lika för alla så
dra. Res och kom aldrig åter.
Den 14 september 2003 gav vi makteliten en folklig käftsmäll. Med bred marginal sa folket
nej till EMU. Vi gjorde det för demokratin, självständigheten och för välfärden. Nu väntar
nästa strid. Den maktelit som förödmjukad tvingades se nederlaget den 14 september 2003 har
nämligen inte lärt sin läxa. Nu återkommer de med en konstitution för EU som för över mer
makt till EU. En konstitution som tydligare skriver in nyliberlismen som grundlag. En
konstitution som slår fast att EU ska ha en egen armé som på amerikanskt manér ska kunna
resa runt och leka kolonialism med de stora grabbarna.
När kampanjen för en folkomröstning om konstitutionen i våras lämnande in över 120 000
namnunderskrifter för en folkomröstning möttes det kyla från statsminister Göran Persson.
Han minns vad som händer när man frågar folket. Han minns risken för att folket tycker ”fel”.
Kamrater. Den 14 september 2003 gavs makteliten en folklig käftsmäll. Uppenbarligen var
det inte tillräckligt. Nu fortsätter striden. Fortsätt samla namn, fortsätt skriva insändare och
fortsätt ställa makteliten mot väggen.
Vi ska ha vår folkomröstning om konstitutionen och vi ska vinna. Vi ska återigen bada i
fonänerna!
Kamrater!
Kvinnor tjänar fortfarande mindre än män, just för att de är kvinnor. Kvinnor våldtas
fortfarande i sina egna hem av sina egna makar, fäder, bröder och vänner. Kvinnor utnyttjas
fortfarande till sexhandel. Kvinnor har fortfarande varken hela lönen eller halva makten. Det
har varit många ord. Mycket vackert tal om feminism och kvinnofrigörelse. Det har varit
betydligt mindre handling. Det är dags för en feministisk revolution. Vägra acceptera
kvinnolöner, vägra acceptera mindre makt på grund av kön.
Till alla tjejer och kvinnor här. Gå en kurs i feministiskt självförsvar. Och nästa gång en man
försöker trampa på er – slå tillbaka. Det är slut på vackra ord – det är dags för handling.
Kamrater!
Ett nytt år av kamp börjar här idag. Ett år av kamp för lika rättigheter oavsett kön. Ett år av
kamp för en folkomröstning om EU:s konstitution. Ett år av kamp mot en alltmer formerad
och stridslysten borgerlighet. Det är dagar som denna som vi återigen får hoppet och styrkan.
Då vi ser att vi inte är ensamma. När miljontals människor världen över demonstrerar under
samma krav som vi. Det ligger ett år av kamp framför oss och den kampen kommer inte alltid
bli lätt. Vi kommer att bli trötta. Vi kommer att känna oss ensamma. Det kommer många
gånger att kännas hopplöst. Minns då att du inte är ensam. Att du är en del av en
världsomspännande rörelse för jämlikhet och solidaritet, mot förtryck, krig och barbari.
Tillsammans kan vi, och ska vi segra.
Tack kamrater!